Imorse var det uppstigning i arla morgonstund. Klockan 06.00 närmare bestämt. Pigg som en pelikan skuttade jag ur sängen, hälsade glatt på mina lika alerta Gossar. Visslande satte jag på mig kläder och tog Grabbarna på en morgonrastning. Sen blev det 14 armhävningar och 15 indianhopp innan jag intog en bastant grötfrukost.

Nää, nu ljög jag.

Att klockan ringde 06.00 det var sant men resten var rena falsariet!!

Istället var det  så att jag tryckte ett antal gånger på snooze för att till slut masa mig upp och med ögon som myntspringor, treva mig ut i köket. Fick igång bryggaren och hasade tillbaka till sängen. Blev sittande på kanten (lite som Kalle Anka när han är på husvagnssemester med Musse...) för att invänta att kaffet skulle bli drickbart. Grabbarna somnade om.

Efter ohälsosamt många koppar kaffe var jag redo att samla ihop mig själv, hundarna och bilen för att åka till...

...b i l b e s i k t n i n g e n!

Fick åka in direkt. "Bödeln" tog sig an bilen och några whrom-wroom, blink-blink, ryck-slit och en kraftig tvärnit senare, var allt över.

Gick på inga minuter alls!!!

Å för det hade jag varit tvungen att gå upp mitt i natten!!! Förstod inte han vad det kostat mig, både kroppsligt & själsligt, att infinna mig där så dax på morgonen?!?!

Nästa gång ska jag kräva att det åtminstone tar några timmar. Ja, man vill ju ha valuta för sin kraftansträning, eller hur???

* * *

Igår fick jag lov att skotta uppfarten. In i det längsta brukar jag undvika att skotta. Jag avvaktar och sätter mitt hopp till att vädergudarna ska lösa det problemet.

Insåg igår att det inte var möjligt denna gång. För mycket snö, helt enkelt!

Grannen, som känner till min aversion mot snö :), hade utropat; - Heja Larsson! när hon passerade och såg att min uppfart var snöfri.

Såna glada tillrop gör verkan!!

Tror jag ska gå ut och skotta rent altanen.

Undrar vad hon säger DÅÅ???