Det har regnat till och från idag. Mera till än från, faktiskt. Kändes sådär att bedriva utomhusaktivitet så efter promenaden föreslog jag för Grabbarna att jag kunde läsa sagan om de tre små grisarna.

Men nä...de gjorde ju inte vågen precis :))

Istället tyckte Ymer att de skulle leka Chicken Camp (var farao fick han den idén ifrån???) Han ville ju självklart vara tränare och sen pekade han på Gurra och med ett snett leende sa han; - Du får vara höna!

Sen var leken igång.

- Nu Gurra, ska du picka som en höna.

- Vaffö då???

- Jo, för då slipper du få stryk!!

- Meeen hallååå!!  Vi skulle ju leka klickerträning å då får man inge stryk. Man får bara karameller. Fattar du?!?

- Hmm...jasså...harkel...jag måste ha sett på fel hundcoachprogram.

- Jaa!!! Du - nu gör vi så här:  När jag böjer mej fram, trycker du på den där mojängen å sen får jag äta upp heeela karamellhögen!

- Nä, vänta nu - så gör INTE  Morsan!

¨¨jasså, han gick inte på den luringen...¨¨ Åkhej, en karamell för ett tryck då...

- Picka, picka, picka...

- Klicka, klicka, klicka...

* * *

Kanske är tur för Grabbarna att jag börjar jobba om fredag :))

Nu har jag genomfört en oplanerad köksstädning. Inte så kul kanske, men läraktig. Jag har lärt mig att även unga schäfrar når väldigt långt...å väldigt högt :)

Åter till gårdagen.

Jo, just där vid "dijonsenapen" och björkslyområdet kom de rusande;

D e  v i l d a  s v i n e n ! ! !

Bara några meter framför Gusten & Quba swischade de förbi.

Vad tänker man???

Jag kan säga vad man INTE tänker. Man tänker inte;

"Vilken naturupplevelse!" eller "Vilka söta, svansar de har!"

Man tänker inte heller på att börja sjunga;

"Min julskinka har rymt..."

Näpperligen!!!

Nä, man tänker bara, å det på ren svenska;

J Ä V L A R!

å sen vrålar man Hit! (till jyckarna alltså...)

Alla hundarna kom. T o m Quba - även fast han hade ögonkontakt med de springande grisarna!!

(i det ögonblicket tänkte jag;  - Nä, men om man skulle bli religiös....)

Nu stod jag där mitt i slyet med tre kopplade hundar och med Pangföreståndarinnan fortfarande hängade i luren. Hon hade följt denna Livesändning från verkliga verkligheten med stor spänning!

Fort som fanken ville jag nu ut ur skogen. Men för att komma ut på närmaste väg var jag tvungen att passera igenom det slybeväxta området.

Det kändes inte ett dugg tryggt och jag blev lite kinkig. Gnällde för Pensionatsföreståndarinnan "- Jag vill inte vara här längre...det låter i buskarna...finns säker fler här..."

För att få skogens vilda djur att förstå att här kom Mycket-ondsint- människa-med-ett-helt-koppel-argsinta-hundar så satte jag vättarna i skall.

Då kom nästa uppsättning grisar rusande precis bakom oss!!!

Vet inte riktigt hur vi tog oss ut på vägen...men en sak vet jag.

Det gick ruskigt fort :))

Pensionatsföreståndarinnan hängde fortfarande kvar i luren - tapper kvinna ;) - så när jag väl stod på vägen sa jag lite käckt;

- Trist att jag inte hade kameran med mig.....

Johejdu! Som om jag skulle stått där mitt i grisvimmlet och fotat...vem försöker jag lura?!?!

Hundarna & jag gick landsvägen tillbaka hem.

Nu är det dax för dagens promenad. Tror jag väljer parkeringen framför Kvantum....

... om hungrig schäfer inte får frukost???

Jo - han "serverar" sig själv!!!!

Nedrans jycke....

Det som hände på kvällsrastning igår är minsann nåt att skriva hem om!!!

Strax efter 21 tog jag jyckarna och gick tvärs över landsvägen som går nedför mitt hus. Där finns ett lagom stort skogsparti som väl lämpar sig för hundrastning.

Hundarna var ivriga och hade spring i benen. De hade nämligen haft ensamträning i några timmar. Qubas första längre ensamträning som faktiskt renderade i ett MVG för hans skull! Fortsätter han i den här takten kan han ju hoppa över några klasser och börja direkt på Gymnasiet :)

Nåväl, åter till gårdagskvällen.

Hundarna var som sagt, ivriga och jag var glad att det inte regnade.

Som alltid på promenaderna, blev det även att vi övade inkallning.

Då ringer mobilen.

Det var Pensionatsföreståndarinnan som ville ha receptet på den potatissallad som jag serverade i lördags. Jag försökte efter bästa förmåga återge ingredienserna i denna sallad för henne (vilket i sig var en bedrift av mig! Jag hade ju inte precis receptet på mig där jag gick i skogen och dessutom, som ni vet, lider ju min hjärna av pyspunka...)

Lagom när jag kommit till "dijonsenapen" och vi på vår promis nått ett tätt slyområde, händer det!

Men Quba vad gör du?....rassel, skrap....NÄÄEE Quba!!!....

Jag återkommer.....