Nu har jag städat.

Vill ju ha lite fint omkring mig när jag ska äta blodpudding om Midsommar Afton ;)

Bäst som jag gick där och fejade, började jag fundera.

Varför sätter jag på musik när jag ska dammsuga?

Jag hör ju ändå ingenting för allt brummande.

Varför sitter golvsocklar så långt ned?

Man bryter ju ryggen av sig när man ska torka där.

Å varför går det inte framåt i mitt liv?

För bövelen, jag fyller ju snart ehurmtio  och fortfarande irrar jag runt som en nynackad höna...

Vänstervarv, vänstervarv...det här känns bekant...vänstervarv, vänstervarv...har jag inte varit här förr???...vänstervarv....

Suck!!

Sen en annan sak,

Varför, jag undrar bara VARFÖR, har jag Torbjörn Fälldin liggandes i min soffa????

...hur är det egentligen? Har han flyttat in här för gott? Är han numera min hund?

Svaret blir; njaaee...

Alltså, det är ju tänkt att Quba ska bli något stort!

Å blir han det, kan han inte bo här för då får han inte plats i min bil... ;)

Så man kan väl se det lite som att han är här på internat. Som Lundsberg ungefär. (fast UTAN pennalism!) Här får han lära sig grunderna så att han sen kan studera vidare å kanske bli konstapel eller satsa på en framgångsrik tävlingskarriär.

Jag har ju redan Ymer & Gusten. Även om de inte är stora i växten så är de väldigt...väldigt...hmm...ja, de håller mig fullt sysselsatt om jag säger så :)

Meen, det är klart - skulle nu inte Quba känna för att vara ordningsmaktens förlängda arm utan bara vilja ha ett stenkul, lattjo hundliv....tja, då kommer ju saken i ett annat läge...

För han har ju anpassat sig i "vår" grupp, framförallt tycker han att Gusten är en rolig prick! Men ibland förstår inte Quba när det är "nock" och då blir Gusten gramse. Han blir t o m riktigt jädra skitförbannad!!!

Men lika fort som Gusten blixtrar till, lika fort laddar han också ur och strax är de vänner igen.

* * *

Ja, så nu vet ni hur det ligger till. Eller....

...den är jättelös, tralalala!

Nu är det inte MIN tand vi pratar om. Nä, jag har just varit och visat upp mina för tandläkaren och det fanns inget att anmärka på. Inte i antalet i varje fall. Däremot behövde hon fixa till en gammal skamfilad lagning - till det facila priset av trettonhundra pix!!

Kul...jag ser verkligen fram mot blodpudding på midsommarafton... :(

Som sagt, det var ju inte mina tänder det handlade om utan Qubas.

Han blev ju fem månader i lördags och nu börjar mjölktänderna att trilla ut!

Nu får det bli måttligt med föremålslek ett tag framöver och bara mjuka godisar vid träning.

Tulle Tandlös...ska matte mosa maten oxå?!? :)

Vi har SOL !

Sol, blå himmel och hela 15 plusgrader. Tjohoo :)

Kanske lönade sig att gå i kyrkan trots allt....

..å då var det dax att gå till kyrkan. Ja, inte bara så där helt appropå (ligger liksom inte för mig!) Nej, det handlade om barndop, lilla Hörru skulle äntligen få ett namn.

Jyckarna fick stanna hemma och träna på att vara ensamma. I "halvlek" kom Granne och assisterade med utsläpp.

(Tack snälla Granne! Vad gjorde jag utan er...)

Det var en fin ceremoni och nu lyssnar det lilla flickebarnet till det vackra namnet;  

Efter kyrkan bjöds det till fest med smörgåstårta (hemmagjort sådan) och kaffe med ett otal kaksorter.

Jag förärade den lilla med en bok och en kåldocka. Grabbarna Grus tyckte att hon skulle få ett tuggben men jag lyckades avstyra den idén :)

Lycka till i livet, lilla Linnea!

Nu ska jag väl äntligen få till några bilder från helgen. Blev lite tagen där efter besöket hos frissan ;)

Förstår fortfarande inte riktigt hur hennes yrke skulle vara förklaringen till hennes otroliga förmåga att prata, till synes i oändlighet, utan att andas...hmm...kanske att hon hade två syrgastält istället för lungor??

Nåväl.

I lördags var jag på middag hos A & G. Jyckarna fick följa med för att lära. Ja, mest Quba då. Grabbarna Grus vet ju att föra sig (harkel, host, host...)

Det blev en bra träning för Qubanen. Nu vet han att det inte är lämpligt att sticka in huvudet i ugnen - allra helst inte när den är på! - samt att bröd som läggs på skärbrädan inte är tänkta som hundmat. Han har också lärt sig att man inte bör kasta sig över heta matbitar som ramlar från spisen. Obra idé helt enkelt!!

Sen har han också lärt sig en annan sak - om man på kalas stöter på tioåriga gamla tikar så blir det en väldigt otrevlig stämning om man börjar med att skälla ut dem!

Tror att jag får hålla en extra lektion i Vett & Etikett med unga herrn :)

Med på kalaset var också Mattis & Markus, 10 resp 2 år. Mattis som är uppväxt med hundar var väl sådär lagom imponerad av Grabbarna Grus och Quba. (om nån av de hade spelat Nintendo så kanske han möjligvis hade lyft på ögonbrynet...) 

Lille Markus däremot tyckte att det var  skoj med nya hundar.

Han var jätteduktig med hundarna, trots sin ringa ålder!

Som alla ungar tyckte Markus att innehållet i kökslådorna var MYCKET roligare än hans egna leksaker och där såg ju Ysterkvistaren sin chans till att få vara med.

Markus öppnade lådan...

...och Ymer...

...stängde lådan!

Markus var mäkta förstjust :))

Det bjöds på ugnsrostade rotfrukter och köttfärslimpa med kantarellsås.

Smakade utmärkt, kan jag meddela!

Sen blev det kaffe med glass och prat i kvadrat.

Tack G & A,  för en trevlig afton!

Har gått en runda och tittat till mina uteblommor. De ser bara för eländiga ut efter allt regnande :(

Annat var det i lördags.

Då var det full sprutt på blommandet.

Petuniornas blommor var både många & stora.

Vissa med en underbart röd färg!

(idag var det bara en enda blöt sörja...snyft!)

På den konformade spaljen ska det snart klänga härliga sockerärtor.

Å här ska det bli luktärter!

Som trots avsaknad av värme, har börjat titta upp :)

Stjärnflockan håller också på att slå ut med alldeles...

...underbart vackra blommor!

Nu MÅSTE värmen komma annars kommer mina blommor drunkna, ruttna eller helt enkelt, frysa ihjäl.  Jämrans land man bor i...

Jag lovade ju lite bilder från helgen men först; dagens besök hos frisören.

Jag kom några minuter före utsatt tid. Frisören höll fortfarande på med kunden före, en kvinna i obestämbar ålder.

Jag slog mig ner i väntfåtöljen för att göra just det. Vänta, alltså.

Kunde inte låta bli att lyssna lite till kvinnans prat. Först med ena örat, sen med båda öronen men strax var hela jag som uppslukad av kvinnan ifråga.

Herre jösses, vad hon kunde prata!

Från priset på korv i Norge till de rika i Danderyd som (enligt henne) var bättre ekonomiskt sinnande än vi andra dödliga, till att pengar nog borde investeras men att hon inte visste något om det men hon hade hört talas om det.

 - Ska hon aldrig andas? tänkte jag. 

Men icke! Hon bara malde på. Via investeringar gled hon obekymrat över till att berätta om när hon besökt en bekant i Halland som för övrigt hade en släkting som ramlat ur sängen och brutit lårbenet och som blivit ordinerad att bära kuddar på höfterna för att det inte skulle hända igen. – Var är vi egentligen på väg? avslutade hon

 -  Ja, det undrar jag också, tänkte jag som tappat tråden någonstans mellan Halland och lårbenet.

-  Men nu måste hon väl ändå andas? var min andra tanke.

O nej, o nej hon fortsatte i samma malande tonläge OCH på samma utandningsvåg. Från lårbensbrott bar det av mot grön mussli och fördelen med att äta älggräs osv osv osv

 -  Men andas människa – andas!!! 

Först nu insåg jag att jag bevittnade ett medicinskt under.

 F a s c i n e r a n d e ! ! !

När hon betalat och gått satt jag, fortfarande helt tagen,  kvar i väntfåtöljen som en jourhavande fågelholk. Frisören kom fram till mig och med ett snett leende sa han;

- Jo…hon är läkare.

Ehumm??????

Nu måste jag ha mig en kopp kaffe och eftersom jag inte är någon läkare, måste jag nog andas lite också :))