...riktigt synd om mig! Riktigt eländigt synd, faktiskt :(

Dels var jag förkyld (i heeela dnäsan!!!!) och dels hade Ågren satt sina klor i mig.

Det sistnämnda eftersom denna måndag är början till slutet på min långa semester *hulk, hulk*

Frukostkaffet intogs med mjölk och en större mängd pappersnäsdukar och en fullkomlig orgie i självömkan. Stackars, stackars jag!!

Sen pockade Grabbarna på uppmärksamhet.

De var varken förkylda eller Ågrenangripna och att delta i nån form av gruppömkan, det stod ABSOLUT INTE på deras agenda! Nej, de var lika glada som vanligt och glada hundar behöver komma ut.

"When the going get´s tough - the tough get going", tänkte jag och så gav vi oss iväg.

Tänkte mig bara en liten tur men...ja, fin skog och strålande väder är en oslagbar kombination :)

Efter en dryg timmes promenad hade Ågren försvunnit - frös förmodligen ihjäl ;) och jag kände mig på G igen. Okej, den snoriga näsan fanns ju kvar men herre gud, värre saker har man ju varit med om. Som den gången jag hade mjäll t ex...

********************

Gårdagen blev också en bra dag tack vare en promenad.

Då tog Pensionatsföreståndarinnan och jag med oss ett gäng hundar (både tikar och hanar) och drog till skogs. Det var;

3 Schäfrar

2 Vättar

1 Cavalier

1 Cockerspaniel

1 Labrador

1 Border collie

och

1 Basketboll, modell punkterad

Alltså det finns inget som är så trivsamt som att se en grupp hundar som fritt springer/leker/rullar/snokar i snön. Man blir bara såå glad!!

Hundarna var också glada och efter 1,5 timmes promenad i obanad terrräng var de också ganska trötta. Grabbarna Grus och Quba rullade ihop sig på gästsängen så snart vi kommit hem och sen snarkade de gott. Hela kvällen :)

*************************

Imorgon blir det inte några längre vändor. Grabbarna Grus ska nämligen besöka veterinären. För Gustens del handlar det om lite tandputsning och Ymer ska få sin hals kontrollerad. Berättar mera om detta en annan dag för nu ska här drickas lite kaffe.