Jag avskyr att åka berg- och dalbana. Har aldrig gillat det och nu avskyr jag det mer än någonsin :(
Ymer temp på morgonen visade 40,3. Samtal med veterinär Nina som bara kunde konstatera;
- Han måste läggas in!
Ymer transporterades till Södra Djurkliniken där han nu är inlagd.
Mottgande vet hade väl inte någon klar idé om vad som fattas honom. Ytterligare prover ska tas och man kommer att göra en noggrannare kontroll av hans leder eftersom han idag även uppvisade smärta i alla ben och tassar.
Som tur är så jobbar Ninas sambo där som veterinär, så indirekt så har hon fortfarande en inblick i vad som sker med Ymer.
Veterinär Nina ringde precis när jag kommit hem för att meddela att borelia och ilichiosprovet var negativt. Och det var väl bra i sig men dåligt ändå eftersom man nu måste söka vidare efter anledningen till hans dåliga blodbild. Någon form av autoimmun sjukdom är vad man nu tror att det handlar om.
Jaha, där står vi nu. Inte så roligt men jag tröstar mig med att han nu är på ett ställe där han kan få all hjälp han behöver.
- Jag har sagt att till dem att han är speciell och att de måste ta väl hand om honom, var det sista vet Nina sa innan vi avslutade samtalet.
Känns helt klart jäkligt bra att Ymer har en sån omtänksam vet! :)
fortsättning följer....
Bitte
1 april 2010 13:43
Larsson! Det här är verkligen väldigt tråkigt och väldigt oroligt. Men som du säger: han är på rätt ställe nu. Du får försöka tänka på resten av familjen nu och göra något bra tillsammans med Gusten och Quba. Önskar så att vi kunde göra något med handgripligt för att hjälpa dig och ingjuta mod.
http://www.dietdog.se/dogblogg
Irene
1 april 2010 14:11
(måste ha blivit för yvig på tangenterna), fortsättning följer här:
jag kan bara ana hur du har det. Hoppas att de snart kommer fram till någon sorts diagnos och sätt att behandla det här, det låter ju förfärligt. Nästan lite reumatiskt?
Fortsätter självfallet hålla tummarna!
http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com
Lotti
1 april 2010 14:37
Nejje!! Han skulle ju bli bättre. Kära lilla vännen. Men som du säger: nu är han i alla fall i säkra händer. Men Å! Jag vet så väl hur tomt det är där hemma, och hur orolig du är.
Snälla snälla snälla Larsson. Uppdatera ofta så vi får veta hur det fortlöper.
Kramar!
http://lottiestrin.blogspot.com
Karin med Y.D och A
1 april 2010 16:42
En stoor kram!
Jeanette och Dino
1 april 2010 18:01
Nääääää, jag HATAR bakslag! Stackars er!!!
A-K
1 april 2010 18:19
Lilla fina goa Ymer! Hoppas att dom tar väl hand om dig på djursjukhuset och att du får medicin så du blir frisk snart! Puss på dig!
Britta
1 april 2010 19:00
Jag säger bara fy f-n! För det är precis så det känns - fy f-n!
Må djurens medicinmän hitta orsaken och kunna göra något åt den - snabbt!!
Du Larsson! Jag undrar om inte lille Ymer hade känning av detta redan på Livrustkammaren - må vara detta med chipspåsar etc - men han kändes inte riktigt i sin vanliga form...
Britta
1 april 2010 19:04
Håller dessutom helt med dig beträffande berg-och-dalbanor - fullständigt idiotiskt påhitt! Bli livrädd och nästan kräkas - och dessutom få betala för det....
http://www.oxberget.se
Larsson
1 april 2010 21:09
Bitte; Helt klart, jag måste även ta hand om de andra i flocken.
Och vet du, du behöver INTE göra nåt "handgripligt". Jag blir glad och känner stöttning genom dina kommentarer. Man känner sig mindre ensam liksom ;)
Irene; Ja, som om jag har bett om att få leva i en nöjespark. Djävla livet, säger jag bara.
Lotti; Absolut kommer jag att uppdatera! Vare sig ni vill eller inte ;)
Karin; Åh, du är snäll du!
Jeanette; Inte utan att det är lite tungt nu...
A-K; Jag är HELT övertygad om att de tar väl hand om honom. De vågar nog inte annat efter att vet Nina talat med de;)
Britta; Visst hade han känning av detta redan då! Och SOM jag har dåligt samvete!! Varför gjorde jag inget? Varför lade sig inte Ymer ner och bara vägrade?? Nä, han kämpar på han...F-n, man känner sig värre än en djurplågare :(
Å vad beträffar berg- och dalbana så har du helt rätt! Man darrar som ett asplöv, man "nästankräks" och mucho money kostar det.
Men vet du? DET kan jag ta - bara Ymer blir frisk!!
Anna; Tack! Det gör gott att känna stöd.