Nu börjar det likna lite mer "vanlig" vardag igen. Grabbarna är samlade och Ymer blir mer och mer sitt gamla vanliga jag.
De senaste veckorna har ju minst sagt pendlat mellan oro och nagelbitning. Mellan Fan på väggen och domedagsmusik till tårar. För att nu (förhoppningsvis!) plana ut i ett "Så levde de lyckliga i alla sina dar".
Jaa, man kan inte säga annat än att den jycken, HAN har sinne för dramatik!
Väntar på att veterinär Nina ska ringa så att vi kan bestämma när kastreringen kan ske.
Lotti; din idé med avskedskalas med pannkakor å jamåduleva....alltså, den var bra, inte tu tal om annat men....njaae, jag tror ändå jag går på Hovis linje;
Hysch, Hysch, don´t mention the you-know-what-I-mean, just knips, knips...
Ett tecken på att Ymer börjar komma i form är att han är träningssugen. Johodå, den lille ystre vätten gjorde igår en räd i ryggsäcken och kom bärandes både på apportbock och spårpinnar. Sööt! :)
Så alldeles självklart blev det lite träning av enklare moment till Ymers stora förtjusning.
Qubanen fick även han gnugga sina geniknölar. Uppletande och fotposition stod på hans program. Plus godissök på altanen. Han har fortfarande en issue med denna altan, speciellt mittendelen är i hans värld en ofantligt farlig plats...
Gurra Aktersnurra tränade läggande under gång så det tjongade i altanen och som belöning för gott jobb fick han leta tennisboll, en syssla som han på senaste tiden blivit helt fascinerad av.
ÄNTLIGEN är det mesta av snön borta så idag blir det skogen. Ljuvligt!!
Bitte
12 april 2010 11:44
Ymer & Larsson (eller Lasson & Ymer)! Har varit dålig på att stötta men nu tänker jag i alla fall så här: knipsa nötterna, det är väl ingenting. Det är ju bara praktiskt. Och cancer är inte vad det har varit; det finns sofistikerade behandlingsmetoder numera. Dessutom knipsar man förhoppningsvis bort eländet. Det blir bra nu. Och Ymer har ju uppenbarligen bestämt sig för det redan och då, Larsson, är det bara att hänga på. Go Ymer, go!
http://www.dietdog.se/dogblogg
Lott
12 april 2010 15:00
Skaru hålla med hovis? *skakar sorgset på huvudet och lunkar sorgset iväg med sorgset hängande huvud och taskig hållning* Trist...
http://lottiestrin.blogspot.com
Larsson
12 april 2010 16:40
Bitte; Icke! Dina kommentarer har varit guld värda. Bara så du vet!
Har tänkt mycket på dig den senaste tiden (hoppas du har känt det?) Speciellt dagar då man inte visste hur det skulle gå med liten Ymer.
Men nu, nu är vi på banan igen! Och som du säger, Ymer har ju stakat ut vägen så jag hänger på! :)
Lotti; Å nej!! *vad har jag nu ställt till med?!*
Kom tillbaka! Jag gillar ju dig ju! Oxå...
Och din ideér (fast kanske inte den sista då...)
Lotti!...Lottiii!!!....Snälla...
Bitte
12 april 2010 16:46
Jadå, Larsson, jag har kännt så mycket omtänksamhet, medkänsla och välvilja under den gångna veckan. Utan er alla hade det kanske inte gått.
http://www.dietdog.se/dogblogg
Irene
12 april 2010 19:53
Skogen! Ja det är ni väl värda, allihop. Tänk inte på mig som satt och jobbade inomhus hela dagen i det fina vädret, och som direkt när hon kom hem fick ånga iväg till gammal skröplig far. Gör inte det för all del. Ånej, jag är inte bitter.
Och det ÄR jag itne, jag är så glad för er skull att ni kan träna och skogsmulla och äta pannkakor och ha er!
http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com
Qsinen
12 april 2010 20:38
Nu känns det rätt bra igen. Action med agenda. Skulle dock vilja medla i kommentarerna och tycker att kanske "kalas" och "pannkakor" kan vara en fin kompromiss. Visst?
Larsson
12 april 2010 23:36
Bitte; Bra! För här kämpar vi tillsammans. Framåt!
Irene; Jo, nog skogsmullade vi oss idag alltid. Och jag tror bestämt vi hade oss också. Men pannkakor - nix! njet! nada! Bara fika.
(Hörde du Lotti? Fika (som i kaffe), jojo...)
Qsinen; Kalaspannkaka var ordet! :)
Lotti; *skrattar gott*
Larsson
13 april 2010 14:25
Lotti; DÄR håller jag med dig!