Bambam och Jonjon är verkligen de små djurens beskyddare.
I veckan hittade de en säck i skogen som visade sig innehålla marsvin. Levande, värnlösa marsvin som någon med berått mod dumpat i skogen.
Här (Expressen.se) kan du läsa hela historien och går du in på Corren.se så kan du läsa mera.
Utmanaren, du har allt ett par godhjärtade muffenweisrar du! :)
Grannen
8 maj 2010 18:25
Åh, vilka hjältar!
Och på bild på expressen.se och allt, vilka...snyggingar!!
I Sjumilaskogen har man hjältekalas för Puh när han räddar Nasse från att drunkna. Det borde Bam och Jon också får ha : D
Helen
9 maj 2010 08:36
Vilken solskenshistoria!
Och vilket fantastiskt foto av Bambam och Jonjon i Expressen. De ser precis så allvarliga ut som situationen kräver. ;-)
Irene
9 maj 2010 10:20
Innan Huliganen kom in i mitt liv så hade familjen marsvin; Sonja, Lotta och Kajsa. Och hur någon människa kan dumpa såna små trevliga djur ute i skogen, det övergår mitt förstånd. Sån tur att det finns stora snälla hundar som kan rycka ut, så att det blir ett lyckligt slut på historien!
http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com
Larsson
9 maj 2010 11:55
Grannen; Hjältekalas var ordet!
Utmanaren, hörde du det? Du måste så klart ställa till med Hjältekalas! :)
Helen; Precis så!
Irene; Ja, det var allt bra tur för de små marsvinen att Utmanaren gick på promenad just där.
Qsinen
9 maj 2010 13:57
Marsvin som är sååååå härliga. Vi hade tre ungar som rymde; Spiken, Skruven och Muttern. Dom levde länge i grannens bråte och var omöjliga att fånga in. Men man hörde dom ofta när de traskade runt och musade i grönsakslandet.
Bambam o Jonjon - Riktiga Hjältar!
http://www.dogart.se
Karin med Y,D och A
9 maj 2010 15:13
Jaha, det ska vara rottweiler till detta storverk. Vilka ynkans människor som löser sina djurproblem på detta sätt. Man kan bara hoppas att synden straffar sig, tycker jag.
HEJA Bambam och Jonjon, nu skulle vi verkligen villa pussa på er och matte också.
Britta och EZtah
9 maj 2010 17:21
Duktiga och rediga grabbar det där! Och en ytterst rådig kvinna!
Larsson
9 maj 2010 17:30
Qsinen; Karin & Britta; Håller helt med er!
De är allt ett redigt och rådigt gäng, de där Linköpingsborna!
Larsson
9 maj 2010 22:38
Jeanette; Absolut ska vi känna oss malliga! Vi "hänger" ju oss trots allt på samma bloggar :)
Det blir lite som "Jag mötte Lassie..." ;)
Utmanaren
10 maj 2010 10:13
Ja, jösses vilken uppståndelse det blev runt detta! Nog för att jag är glad att vi hittade de små godingarna vid liv, men hjältar....?
Mest av allt tycker jag att den förb-de idioten som lämnade marsisarna där ska hängas upp i galgstocken på Stora Torget till allmän beskådan och bespottelse. Han (för nog är det väl mest rimligt att tro att det är en han...?) kommer därmed även att få känna på att muffenweisers och tillhörande matte har en annan sida oxå utöver räddningsinsatser... harkel...
Men tack ändå alla för glada tillrop. :-)
Det står i Expressen att vi hyllas som hjältar i Linköping. Så om någon undrar: Har det varit orkestrar som spelat, medaljer som utdelats och tal som talats av borgmästaren för att hylla våra lokala superhjältar så kan jag säga: Nej. Tack gode gud! :)
Inser så här i efterhand att jag inte ens själv tackat slemtrollen för god insats.
Hoppsan...
PS! Ja visst ser de gravallvarliga ut på bilden! :-) Höll på att skratta sönder mig när den skulle tas. Så fort det skulle knäppas i kameran fick Jon stora kli-attacken. Om och om och om igen skulle det klias. Nya karammeller att locka med, nytt slem att torka bort, nya sitt-direktiv och så började det klia igen.
Så till slut när vi tragglat en god stund och bilden kunde tas, hade "smajlen" liksom kommit av sig lite. :)