Nu går jag inte bara på Svartbergskurs eller hänrycker mig i skogen. Nej, jag tar körlektioner också. Visst, förstår ni!

Härförleden när jag fyllde nästa inga (läs; ryyyysligt många) år så fick jag en körlektion i present. En körlektion med häst & vagn.

Mina vänner Anki & Pelle har nämligen en häst vid namn Joker. Och honom idkar man vagnskörning med och detta skulle jag alltså få prova.

Kan inte säga annat än att jag har känt en viss oro inför detta. Hästar är ju så stora. Och starka!!! Och jag, jag är ju sååå liten. Dessutom har jag INGEN koll på vad de tänker, hur de tänker eller ens, OM de tänker. Framförallt inte vad de tänker hur om!!!

Men nu gick det inte att skjuta på detta längre utan idag var det dax.

Det började bra med lunch och rabarberpaj med glass, och så långt var allt frid & fröjd.

"Jag går till hagen och hämtar hästen" sa Anki glatt och försvann ut i regnet.

Jag gick på toaletten. För säkerhets skull.

När jag kom ut på gården stod Pelle där med vagnen startklar.

"Du Pelle, kan jag inte få torröva först? Utan häst, liksom...." försökte jag men möttes bara av ett snett leende. 

"Nej, nu förstår du ska vi göra iordning hästen. Kratsa hovar och så" sa Pelle och satte lunkande iväg mot stallet.

"Kratsa...HOVAR!!!!" pep jag med darrande underläpp "Men, men, men..." stammade jag vidare och kände att det där med döden, DET var nära förestående.

Hursom, jag överlevde!! Mycket för att Joker är en ruskigt bussig häst och lite för att jag inte alls kratsade. Nä, jag höll bara i hoven och sen fick husse kratsa. Herre min dar, stå där och killa 500 kg häst under fotsulorna, där går faktiskt gränsen!!

Sen skulle Joker klä på sig. Det var remmar hit och remmar dit och det var seldon på mitten och när han var färdig fick jag (obs! J A G !!) tömköra (heter det så?) ner till ridbanan. Ja...host, host...vi kanske inte tog den rakaste vägen men den väg vi tog ledde iaf till ridbanan och det var ju gott så. Tyckte jag iaf!

Joker spändes för vagnen och jag och Pelle satte oss upp på kuskbocken.

Det första jag lade märke till var hans omåttligt breda rumpa. Ja, hästens alltså, INTE Pelles!

Sen bar det av!!! I sakta skritt...

Jag säger bara; kollakollakolla!!!!!

Först körde Pelle samtidigt som han höll lite teori. När Joker blivit lagom varm fick jag ta över och jädrar så kul det var! :)) Speciellt raksträckorna när man fick "joysticka" med tömmarna för att få ekipaget att gå rakt.

Efter att jag plågat Joker i lagom många kvartar så visade Pelle hur det verkligen ska se ut när man kör häst.

Efter den uppvisningen meddelade Joker att han måste uppsöka herrummet och träningen var slut.

S K V A A A A A A A A L . . . . . . .

* * * * * * * * * *

Tack snälla Anki & Pelle för dagens lektion!

Även om vissa delar var liiite ujujuj-hur-ska-det-gå?

         så var själva körningen väldigt mycket Yiehaaaa!!! :)            

Pingstafton och ett strålande väder.

"Vad säger ni Grabbar, ska vi inte gå ut och hänrycka oss lite?"

"MÄÄÄH..." sa Grabbarna, tittade ömsom på mig och ömsom på varandra, för att sen utbrista  "UTAN BRUDAR?????"

"Jo, det förstås...det blir nog skralt med ryckandet utan kvinnlig fägring" sa jag och föreslog att vi skulle åka förbi Panget och hämta upp nån tjej.

Sagt och gjort....

Kejla anmälde sig som frivillig...

och vi kunde glada till sinnet, ge oss iväg.

Vi tog oss upp på berget och beundrade utsikten.

Vi tog oss nedför berget och beundrade bäverns avverkningsteknik.

I hopp om att få se den lille skogsabetaren, stannade vi till på platsen. Jag hällde upp av mitt medhavda kaffe och jyckarna de strosade runt.

Gusten han log med hela ansiktet och gjorde ett första närmande...

tittade Kejla djupt i ögonen och...

viskade ömma ord i hennes öra!

DÅ var måttet rågat tyckte Ymer och sprang fram till väskan...

och rotade runt.

- Nu får du ordna det här! Ring nån, vemsomhelst, bara du RINGER!!! gnölade han surt för att sen lysa upp lite,  - Ring Briarden, vettja! Hon är precis sådär långhårig som tjejer ska va´!!!  

För att återfå harmonin i flocken så bröt vi upp och vandrade vidare.

In i den djupa skogen.

Helt plötsligt fick vi syn på en stuga. Mitt i ingenstans!

Trädgårdsmöblerna var framställda men att döma av den något....

krackelerade färgen så hade de nog stått där ett tag.

Jag såg att det satt en liten lapp på dörren. Kanske talar om vem som bor här, tänkte jag och gick fram för att läsa.

Ehh...jaha...jo, det var ju bra att få veta. Tror jag....

Vi kollade vidare runt huset och upptäckte...

KÄLLAREN !!!  Huu, nu blev det liiiite scary... Skulle jag våga öppna och titta in?

ALDRIG I LIVET!!! sa Quba och drog iväg i fyrsprång.

Med sig i flykten tog han Kejla som i sin tur tog en rejäl gren. Bara utifallatt liksom...

Med endast två vättar vid min sida så fann även jag för gott att gå därifrån. Vi tog oss raskt fram till grusvägen och väl där kunde vi avslappnat vandra hemåt.

Men visst undrar jag. VAD fanns egentligen i den där källaren?? Tror att jag får smyga dit en mörk natt....MÖRK NATT?!?!?...Vad säger jag, är jag alldeles förryckt????