Utmanaren

3 juli 2010 10:25

Så bra att du får hjälp! Eller...?
Hur som helst, kaffekorgen är packad, sängen ligger i baksätet och promenadskorna har fått nya sulor, så vi är redo för att rycka in när så behövs! Bara att ge startsignal så åker vi. Vrooom!

Larsson

3 juli 2010 10:41

Utmanaren; Startsignal kommer, var så säker!!!

Kerstin

3 juli 2010 14:10

Jamen, det är ju en underbar flytthjälp! Men Hjalmar då? Hur hjälper han till?

LarsP

3 juli 2010 14:34

Har man en sådan kompetent packmästare är det nog inget större problem att flytta !!

Larsson

3 juli 2010 15:55

Kerstin; Hjalmar ja...hmm..sist jag såg honom låg han på rygg i gungsängen.

Lars P; Nog kan han packa alltid den gode Ymer men att bära - DET tycker han att jag kan göra. Han säger att går man upprätt då är det ens lott här i livet... *suckar djupt*

Lotti

3 juli 2010 18:35

Styrka! Varsego.

Inte för att jag egentligen tror att du behöver mer än du har! För övrigt är det här det absolut roligaste jag har sett på länge! Det är bara... bara... helt UNDERBART!

Larsson

3 juli 2010 22:19

Lotti; Åh, tack, det var i grevens tid!! Den jag hade var farligt nära sin lägstagräns.

Jo, nog är de duktiga mina gossar. På sitt sätt ;)
Idag har Ymer t ex hjälpt mig att sortera tidningar. Jag begriper inte var han får orken ifrån!? Alla andra (typ Quba, Gusten, Hjalmar) vill helst ligga absolut stilla i skuggan, men inte Ymer!! Ju varmare desto mer "på" blir den lille Kvisten. Men man kan inte annat än bli alldeles jätteglad över hans intresse för arbete :)

A-K

4 juli 2010 08:38

Så fina och duktiga pojkar! Tror du dom kan komma hit och fixa mitt trådlösa bredband också?

Larsson

4 juli 2010 10:12

A-K; Visst kan de det! Men kanske inte på det sätt du hade tänkt dig ;)

Irene

4 juli 2010 11:52

alltså, den där Ymer... kan man göra annat än att älska en sån hund?! Och lille Gusten med sin strumpa... och Quba med sitt packningsbry - man kan inte annat än älska dem också. Och jag tror nog att jag älskar dig också Larsson, som får mgi att skratta så här mycket!

Larsson

4 juli 2010 12:52

Men Irene, nu blir ju jag alldeles generad!!! Ja, t o m Grabbarna blir alldeles högröda om kinderna. Tycker mig även se att Hjalmar skiftar i en svag rosa ton :)

A-K

4 juli 2010 13:28

Ja kan man annat än att älska Larsson och alla hennes grabbar?!

Larsson

4 juli 2010 20:05

A-K; Meeen, nu blir jag ju generad. IGEN ! ! !
*skruvar mig och tittar blygt i golvet*

Jeanette och Dino

5 juli 2010 09:15

Och Jea hon håller också med de föregående talarna, med tillägget att;
När jag blir stor då ska jag bli som Larsson.
Jaaarå! Det ska jag minsann. (även om det är läääänge dit! ;))

Maj-Len & västgötaspets

5 juli 2010 20:21

Hahaaa...vad jag skrattare igen :D)

Sharon Donaldson

6 juli 2010 02:31

I really could have used the Master packer when we did our marathon move, it has taken us 12 months to completely move from the farm to the new house, just think how fast it would have been had I trained my Valls to be expert removal dogs :o)

Love your blog !! and all the great photos
Sharon

Larsson

6 juli 2010 04:33

Jeanette; HA HA HA HA!!! Du är ju för rolig, Jea :)

Maj-Len; Hej där, kul att du "tittat" förbi!

Sharon; Absolutly! In a blink of an eye... ;)

I´m so glad that you took time to write a greeting all the way from Down Under :)

Marie & Miqro

7 juli 2010 09:09

Hallå där Larsson! Det var länge sen, alldeles för länge sen... Men nu är jag här och skrattar. Dina grabbar är helt underbara! Ja, du också som skriver så roligt! Jag tror att grabbarna gjorde så gott de kunde... mer kan man väl inte göra?
Ha en skön sommar! Jag hoppas på att titta in snart igen ;)
Kram till er allihop! Förresten, jag tycker att du kan hälsa Hjalmar att det nu är hans tur att hjälpa till så får vi se vad han svarar...? ;)

Qsinen

7 juli 2010 11:59

Förstår att livet bland kartongerna är ett fullkomligt och konkret tillstånd. Kartonger, viljor, behov, hjälpande tassar; min fantasi drar iväg och skapar rysningar av något onämnbart.
Känner dock att jag drar mitt strå till stacken genom att skicka ett uppmuntrande mejl. Heja, heja, heja!

Larsson

8 juli 2010 22:29

Marie; Hallå själv, kul att höra från dig!

Du har sååå rätt, mer kan man faktiskt inte begära! ;)

Att fråga Hjalmar om hjälp kommer inte på fråga. Han skulle bara titta nedlåtande på mig med sin I-master-you-slav-blick och sen skulle han inta sin end-of-discussion-pose. Och sånt vill man inte utsätta sig för i onödan!

Må gott, klappa den fyrbente och njut av sommaren!

Qsinen; Känns tryggt och bra att ha dig, bäste Qsin! Att alldeles så där frivilligt komma med hejarop gör en ju bara så...så...påhejad! :)