Snön kom och snön gick. Eller gick och gick, snarare smälte. Eller vaporiserades. Asch, ni fattar - den försvann, helt enkelt! Och det var ju bra det :)

Detta om vädret och över till Ymer.   

Ymer mår som bäst just nu! :)

Hans onda i bogen ger sig nästan inte alls till känna. Ändrade lite på våra promenadvanor för att underlätta för honom. Det har blivit nästan uteslutande skogspromenader och där skuttar han till synes obehindrat. Och det oavsett om det bara är Grabbarna eller om det promeneras med ett helt hyde av jyckar :)

Att gå på hårdgjorda ytor undviker vi i det längsta. Det blir för stumt och han börjar direkt "markera" på höger fram.

Tränar gör vi dock fortfarande även om det inte sker dagligen. Och ingenting som innebär hopp eller alltför mycket spring. Men mellan varven får han faktiskt köra uppletande och då blir han i sitt esse och far fram i rutan som en skållad råtta :)

Han äter fortfarande sitt kortison och så kommer det att förbli. Struntar i att försöka ta reda på varför febern kommer så snart han inte får det. Konstaterar bara att så är det. Punkt.

Att inte ha någon kulpåse är inget som tynger liten Ysterkvist. Nähädå! Vad som möjligen tynger honom är att det inte serveras nog med mat. Tycker han, alltså.

Att vara kastrerad OCH äta kortison sätter ju sina spår i ämnesomsättningen, liksom.

Här utkämpar han och jag en rejäl kamp, ska jag säga. Från att ha haft ett någorlunda balanserat förhållande till mat, förvandlades Ymer till en hetsätande gourmand!! Han åt sin mat, han åt andras mat, han stal mat, han åt det som inte är att hänföras till mat, han tiggde, han roffade åt sig, han var helt enkelt ODRÄGLIG!

Jag kan ge er några exempel.

En dag när köksrenoveringen pågick för fullt hade jag gjort i ordning hundarnas mat och, i brist på plats, ställt skålarna på golvet i badrummet. Där skulle de få stå tills det var dax för middag, var min tanke.

Ymer, han tänkte annorlunda...

I ett obevakat ögonblick lyckades han bryta sig in i badrummet, äta upp sin portion samt Gurras portion. Toppade genom att även trycka i sig Qubas portion. Sammanlagt fick den lille (???) vätten i sig 10 dl torrfoder!!!

Allt avlöpte väl även om han i ett par dagar gick under tillnamnet Kultingen ;)

Vid ett annat tillfälle satt jag och min syster på altanen (och då menar jag verkligen "på" altanen, inte i någon stol) för att njuta av kaffe och muffins i solens sken.

Min syster hade precis tagit pappret av sin väldoftande muffins och förde den sakta mot munnen när det plötsligt hände! Som från ingenstans dök Ysterkvist upp och med en hastighet som en giftkobra, slöt han sina giriga käftar om nämda muffins. Och höll kvar!!!

Varken Loss!, Tack!, Nej! eller SPOTTA UT ! ! !  gjorde någon skillnad, Ymer bara stod där med muffinsen i ett stadigt grepp. Här kände jag mig tvingad att gå från ord till handling, öppnade resolut hans gap och fick tag på muffinsen. Eller ja, det som var kvar av den, vill säga. Den hade liksom antagit en något degig, slemmig form efter att ha tillbringat en stund i vättens gap. Hursom, under tiden jag idkade utgrävning i hans mun förklarade jag med barsk stämma;

- Ymer Ysterkvist, här går gränsen! Man stjäl INTE från fikande systrar. Basta!!!

Nu tyckte Ymer att det blev en väldigt trist stämning över fikastunden och valde att dra sig tillbaka. Detta medan jag insåg att jag på allvar behövde lösa detta med hans hunger. Resultatet blev att han nu äter en blandning av sitt urinstensfoder och ett dietfoder och faktiskt, det fungerar riktigt bra. Frånsett tiggandet då, för det har han INTE gett upp ;)

- Du där uppe, har du inget gott i fickan? En falukorvsring kanske?? Eller en älgstek??

- Men några torra hundmatskulor har du väl ändå?!

Jaha, det var detta om Ymer.

Nu över till Quba.

Tog lite bilder på mor och son häromdagen. Råder ju ingen tvekan om att de är släkt.

En SLÅENDE likhet, eller hur? *fniss, fniss*

Och nu över till något helt annat.

Nästa vecka blir det magert med uppdateringar här på bloggen. Jag ämnar mig nämligen ut i världen. Måste tysta min inre röst som fullkomligt skriker efter nya intryck. Och kanske lite shopping ;)

Jodåsåatt, om lördag bär det av. Kuala Lumpur, here I come!