Direktlänk till inlägg 9 maj 2011
Nu handlade den gångna helgen inte bara om mat. Nej, för tusan jag hade celebert besök också.
Ni kom väl ihåg att den Lilla Motorsågsmannen tidigt i våras kapade ned träd. Dessa träd skulle nu hem på vedbacken för att förvandlas just till det. Ved, alltså.
Träd kan, som ni säkert vet, vara väldigt stora och väldigt tunga varför man inte bara tar en knippe på ryggen. Nej, det fordras lite andra doningar till själva hemtagandet och det var det som uppenbarade sig i helgen.
Först kom kälken.
Sen kom...
Husse Häst & Myran!
Myran är av släktet Nordsvensk och 18 år gammal. Husse Häst är också 18 men med måååånga plustecken efter och hans släkte är okänt. Iaf för mig ;)
Husse Häst & Myran skulle nu hjälpa mig att få hem veden.
Under påklädningen mumsade Myran förnöjt på lite hö samtidigt...
som hon tittade lite förundrat på människan med den svarta lådan framför ansiktet ;)
Kälken spändes för och...
sen bar det av ut i skogen!
Att det var snårigt och att riset låg i stora högar var inget som bekymrade det här ekipaget.
Myran verkade inte ens märka den eländiga terrängen!
Inte hennes husse heller, han skuttade som en pigg kanin efter henne i riset.
När det var dags för lastning så stod Myran där alldeles stilla. Nappade åt sig lite ljung som hon tuggade eftertänksamt på och väntade på klartecken att få gå.
Och tecknet bestod i ett lite lågmält; - Jaha, ska vi gå då...
Då drog Myran igång lasset, valde väg och sen....
bar det av genom riset!
Fram och...
förbi, verkade vara det enda hon hade i tankarna.
Och Husse Häst balanserade enkelt på stockarna trots det allt annat än jämna underlaget!
I det lilla motlutet blev det för Myran att lägga manken till och för Husse Häst att ta några kvicka joggingsteg.
När veden så lastades av så passade Myran återigen på att mumsa lite hö. Och banne mig, tittade man riktigt noga så såg man att...
hon faktiskt log ett riktigt hästleende! :)
Både lördag och söndag jobbade Myran och hennes husse. Drog och släpade det ena lasset efter det andra. Själv satt jag alldeles hänförd och beundrade skådespelet.
I femton år har de jobbat tillsammans. Inte bara i skogen utan även kört bröllopspar och varit med på allehanda andra uppdrag (Husse Häst håller även kurser i just skogskörning) och de var verkligen teamet med stort T!! Med ömsesidig respekt och med några få lågmälda ord från husse så löste de uppgiften i bästa samförstånd. Förtroendet och tilliten mellan de båda var...var..ja, alltså den kändes!
Herregud, jag fick ju smita in i köket och börja hacka i ett försök att skylla mina tårade ögon på löken!!
Innan hemfärd så får Myran lite havre och vatten av husse och morot av mig medans seldonen tas av. Hon står så lugnt och snällt och när husse är klar säger han till henne; Sådär Myran, nu åker vi hem! lägger grimskaftet över hennes rygg varpå hon direkt och på egen hov, kliver in i transporten.
Som sagt, ett väl sammansvetsat team :)
Det som återstår nu är att förvandla allt till ved. Någon som känner sig manad?
Detta, mina vänner & bekanta och nära & kära, blir det sista inlägget i Ymer & Co. I snart fem års tid har jag skrivit i denna blogg men nu känner jag att det är dax att avsluta. Jag vill från mitt hjärta tacka alla er s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 | 31 |
||||||||
|