Jag får mitt bredband, jag installerar och allt fungerar. Jag surfar och bloggar och surfar lite till. Sen går jag och lägger mig med känslan av att åter vara på banan.
Vid pass mitt i natten blir man abrupt väckt av ett gigantiskt K A P O F F ! ! !
I några sekunder är hela huset och omgivningarna upplysta som den värsta fotbollsarena och jag ser hur Quba lättar från sin bädd, som om hans ben var fjädrande, och kommer flyyyygande genom luften, rakt upp i sängen och min famn! Det var som en scen ur ScoobyDoo kan man säga :))
Sen blev allt svart. Inte så mycket för att jag hade Quba i famnen utan mer för att strömmen gick. Och när strömmen gick, pajade vattenpumpen OCH modemet.
Jädra skitåskeblixtovädersnedslag :(
Nåväl, det var som tur var bara några dagar som jag behövde dricka dunkvatten och vara hänvisad till vanlig trådtelefoni.
I skrivande stund har jag både fungerande TV, telefon och bredband och fötterna djupt och stadigt i majonäsen och bara susar fram på räkmackan.
Ja jädrar, nu ligger Larsson på toppen, vill jag lova! :)
Lotti
3 september 2011 07:28
Men Larsson! Det är åsktider. Du bor på landet. Man måste dra UR modemet på natten. Och TVn med för den delen. Dessutom måste man dra ur det på dagen när man inte är hemma! HÖRRU!
http://www.bassholmen.com
Larsson
3 september 2011 18:01
Och helst ska man inte ha det i när man är hemma heller... Nä, skämt åsido - klart att man bör/ska/måste dra ur alla sladdar man har men ibland glömmer/förnekar/bortser man från sånt och liksom bara lever efter mottot; Går det så går det...
Nu har jag lärt mig att är det nåt som inte går, så är det DET!
Jenny & brorsonen
3 september 2011 22:18
Hur klaffsiga är fötterna? Jag ser dig framför mig som en liten pytteLarsson stående stadigt i den stora maffiga räkmackan! Tack för alla bilder du ger mig :)
Larsson
5 september 2011 22:51
Som jag tycker om människor med fantasi!! :)
Fast det där med pytteLarsson...njaae, där får du nog tänka om. Tror du ska lägga på några kilo bakelser, bullar & annat jox så kommer du nog närmare sanningen. Om det nu är den du eftersträvar... ;)
Kerstin
4 september 2011 21:39
Jag blir tokig när det åskar, springer runt som en galning och rycker ur allt som sitter i kontakter av alla de slag. Men, ibland hinner man inte liksom. Det hände mej på försommaren och det är ett jädra skit. Man blir liksom isolerad från omvärlden och helt förvirrad.
Vilken tur att du är tillbaka i omvärlden:-)
http://kerstinnilsson.blogspot.com
Larsson
5 september 2011 22:47
Tack! Å du må tro att det känns gott att få tillhöra omvärlden :)
Larsson
5 september 2011 22:45
Här instämmer Gusten med Huliganen. Helhjärtat! Den lilla Aktersnurran blir liksom bara en "akter" när det dundrar ute. Man tycker så ofantligt synd om honom! Och inte kan man förklara heller. Nä, det enda man kan göra är att finnas till hands och vara nära. Inför nästa åsksäsong får jag nog rådfråga nästan-veterinär Bitte så att Gurra kan ha det lite mer drägligt när Tor far fram över himlavalvet.