Det där flyttkartonguppackningsprojektet tog sin rundliga tid, ska jag säga. Så många saker och så få ställen att lägga de på!

När jag våndades som värst över platsbristen lät grannen undslippa sig;

 - Men BEHÖVER du verkligen allt som är i de där lådorna?

- Sicken dum fråga, klart jag gör!!! svarade jag med emfas (tror t o m att jag knyckte lite lätt på nacken)

Fast när jag öppnade den här kartongen måste jag säga att jag själv...

började tvivla lite smått. Om jag verkligen behövde allt, alltså...

Ehh..en bit av en gammal...bräda???!!

Jamen jösses, man kan ju bli omyndighetsförklarad för mindre!

Och inte blev det bättre när jag öppnade nästa kartong...

???????!!!!!!!!!!

Nåväl, allt jag hade packat var inte bort i tok. En del var faktiskt värdefulla memorabilia (läs; på gränsen till gammalt junk)

Som den här boken. Uj uj uj, den här läste Larsson när hon bara var en liiiten Larsson.

Bäst som jag bläddrar i boken så går det upp för mig att jag hittat svaret till valet av min nuvarande boplats.

Jomenvisst förstår ni, på sidan 88 i nämnda bok kan man läsa detta:

Så kan det gå om man inte är noga med litteraturen när man går i småskolan :)

Nåväl, trots brädbitar, gröna grodor och gamla läseböcker så är nu alla kartonger uppackade och den tidigare belamrade hörnan är tom (se på bilden nedan). Nu återstår bara lite piff & fiff sen är sovrummet helt up to date. Jippiee!! :)

 

Lotta

6 mars 2012 06:56

Känner igen de där tankarna... Jag har också ifrågasatt en hel del av de prylar vi bar ut i lagården i samband med renoveringen och de får faktiskt bo där ett tag till, liksom i karantän, innan jag vågar göra mig av med dem för gott. Dock har jag inte återupptäckt några gamla brädbitar men däremot en del spårapporter och vittringspinnar. :)

http://www.bruksterrier.se

Larsson

6 mars 2012 08:28

Men spårapporter och vittringspinnar det är ju det värdefullaste man har och bör ha en mycket framträdande roll i hemmet! Jag t ex, har mina i en påse på en pall i hallen. Mycket dekorativt!

 

Gunvor

6 mars 2012 08:20

Men Larsson? Är det inte så att Grabbarna flyttade samtidigt med dig? Jag tror att grodan är deras egendom.Kanske hela innehållet i lådan är deras. Då ska de väl ta hand om det också?

Larsson

6 mars 2012 08:33

Ymer!....YMER!!!!! Kom här, du har lite jobb att göra. Och ta med dig Aktersnurran oxå! Han kan gott arbeta lite, inte bara flänga runt efter brudar.

Seså, jobba på nu annars kommer Gunvor och tar er i örat. Sådeså!!

 

dagny.

6 mars 2012 11:40

Ja vi är nog där lite till mans,så många minnen.Jag tillhör generationen som fick lära sig att om vi inte hade ordning på historien hade vi ingen framtid.lite lagom av allt är ju bäst,och skönt med hjälp att komma ihåg vissa saker.

Larsson

6 mars 2012 21:37

Jo, nog är det många minnen.

Men jag har en bestämd känsla av det hade varit fler om jag bara kommit ihåg dem alla.

Tror jag ;)

 

Irene

6 mars 2012 18:48

Nostalgi på hög nivå! Milda matilda, den boken läste även jag i som liten och envis parvel. Li och Lo hette små vita tjockisar i den boken vill jag minnas.

http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com

Larsson

6 mars 2012 21:27

Du har så rätt, Irene! Li och Lo, två Mumintroll-look-a-like, som dök upp tätt som oftast i boken. Men till skillnad från Per och Pål i matteboken som grävde diken och stod i, så gjorde de här gynnarna inte mycket nytta, vill jag minnas ;)

 

AnotherBlågg

6 mars 2012 21:31

Sitter här och känner mig något nervös över att jag älskade Rasmus på luffen som barn.......Än så länge bor jag dock i hus ;-D

http://www.worspredd.wordpress.com

Larsson

6 mars 2012 21:44

Men rätt som det regnar kan du få en oemotståndlig lust att....skaffa husvagn!

Your nerver know...

PS Ok, jag vet att Rasmus inte hade någon husvagn men herre jösses, HUR skulle det se ut om du gav dig ut på vägarna med bara ett knyte över axeln?!? DS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

               Detta, mina vänner & bekanta och nära & kära, blir det sista inlägget i Ymer & Co.   I snart fem års tid har jag skrivit i denna blogg men nu känner jag att det är dax att avsluta. Jag vill från mitt hjärta tacka alla er s...

  Hem till mig leder ingen motorväg. Nix, här pratar vi krokig grusväg. Och kör man grusväg så går det ju inte så fort och det är bra för då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen. Som rådjur, harar och älgar t ex.   Men ibland får man ...

    - Tja! Kan du leken Tafatt? Det går ut på att du springer och vi ska jaga ifatt dej. Fast vi kör en i taget så att du ska ha en chans, he he he     - Du menar så här?       Sen blev det ett kutande och ett springande så de...

  "Mitt sommarloooov, vad jätteskönt mitt soooommarlov ska bli..."     Nu sjunger väl inte Grabbarna precis.  Och inte har de lov heller men glädjen de känner över att sommaren är här (det står det iaf i almanackan) det kan man inte ta mi...

  Först såg det ut...   så här.   I nästa minut (nåja, kanske inte bokstavligen då ;) såg det ut...     SÅ HÄR ! !     Ohh, vad det blev fint!   Toppar man dessutom med en vätte...   ja, då blir det ju helt makalöst...