Äntligen var då påsken över och man kan se fram emot lite ledighet! Och inte så lite ledigt heller, i nästan hela 14 dagar står jag inte till arbetsgivarens förfogande! Det ni! :)

Istället ska här tränas hund, huggas ved, eldas ris samt allmänt röjande på tomt. Sen ska även lilla mamma få viss assistans.

Lilla mamma börjar lite smått leva i en egen värld. Nu tycker jag att fyller man 90 om åtta månader så har man all rätt att prova en annan värld än den vi andra lever i. Jag följde henne till doktorn häromdagen. Doktorn ville veta hur det var ställt med lilla mammas minne och ställde några kontrollfrågor; när är du född? var bor du? osv. Här svarade lilla mamma rätt även om hon fick fundera lite. Allt frid och fröjd så långt alltså. Nöjd över lilla mammas prestation fortsattte doktorn med frågestunden.

  - Vet du vilket år det är i år? frågade doktorn. Nu blev lilla mamma tveksam, lade pannan i djupa veck och tänkte...och tänkte lite till. Plötsligt sken hon upp, log stort och svarade;

- Pannkaka! med hög och tydlig röst.

Här kände jag att det var på sin plats med ett förtydligande och sa;

- Men mamma, doktorn frågade om du vet vilket ÅR det är i år.

- Jasså, svarade lilla mamma besviket och tappade sen allt intresse för vidare deltagande i frågestunden.

På sätt och vis förstår jag henne. Jag menar, vad kan vara viktigare än pannkaka? ;)

En sak som lilla mamma inte tappat intresset för är Ymer (eller Imel, som hon kallar honom :) Det är fortfarande väldigt mycket "Du och jag, Imel" över deras relation och de är rörande ense om att 1) Ymer är hungrig och 2) Ymer måste få något att äta. Så...lilla mamma matar och Ymer han tuggar och smaskar. Jag försöker lite fint påpeka att Ymer faktiskt inte behöver äta, jämt!, men möts bara av ett oförstående; - Men det SER du väl att han är hungrig! från lilla mamma. Och Ymer...ja, man behöver ju inte vara raketforskare för att klura ut vad han anser ;)

Håhåjaja...