Äntligen var då påsken över och man kan se fram emot lite ledighet! Och inte så lite ledigt heller, i nästan hela 14 dagar står jag inte till arbetsgivarens förfogande! Det ni! :)
Istället ska här tränas hund, huggas ved, eldas ris samt allmänt röjande på tomt. Sen ska även lilla mamma få viss assistans.
Lilla mamma börjar lite smått leva i en egen värld. Nu tycker jag att fyller man 90 om åtta månader så har man all rätt att prova en annan värld än den vi andra lever i. Jag följde henne till doktorn häromdagen. Doktorn ville veta hur det var ställt med lilla mammas minne och ställde några kontrollfrågor; när är du född? var bor du? osv. Här svarade lilla mamma rätt även om hon fick fundera lite. Allt frid och fröjd så långt alltså. Nöjd över lilla mammas prestation fortsattte doktorn med frågestunden.
- Vet du vilket år det är i år? frågade doktorn. Nu blev lilla mamma tveksam, lade pannan i djupa veck och tänkte...och tänkte lite till. Plötsligt sken hon upp, log stort och svarade;
- Pannkaka! med hög och tydlig röst.
Här kände jag att det var på sin plats med ett förtydligande och sa;
- Men mamma, doktorn frågade om du vet vilket ÅR det är i år.
- Jasså, svarade lilla mamma besviket och tappade sen allt intresse för vidare deltagande i frågestunden.
På sätt och vis förstår jag henne. Jag menar, vad kan vara viktigare än pannkaka? ;)
En sak som lilla mamma inte tappat intresset för är Ymer (eller Imel, som hon kallar honom :) Det är fortfarande väldigt mycket "Du och jag, Imel" över deras relation och de är rörande ense om att 1) Ymer är hungrig och 2) Ymer måste få något att äta. Så...lilla mamma matar och Ymer han tuggar och smaskar. Jag försöker lite fint påpeka att Ymer faktiskt inte behöver äta, jämt!, men möts bara av ett oförstående; - Men det SER du väl att han är hungrig! från lilla mamma. Och Ymer...ja, man behöver ju inte vara raketforskare för att klura ut vad han anser ;)
Håhåjaja...
Jessika
10 april 2012 08:06
Gulligt skrivet om din mamma. Och Ymer, han sväljer väl lika motvilligt som Zlatan skulle jag tro. Tänk, han är också alltid hungrig...
http://rottisar.eu
Larsson
10 april 2012 08:58
Måste vara den där hungergenen som vättar dras med ;)
dagny
10 april 2012 10:38
Underbar känsla till Din Mamma,Tänk om alla mammor fick det,Blir så glad när jag ser att det nog är vanligare än vi tror,Media vill verkligen skriva ner all omtanke som finns där ute.Vi måste visa att kärleken till de äldre finns hos oss och att vi vill visa den.Kram
Larsson
10 april 2012 13:12
Absolut! Vore det inte för lilla mamma så funnes ju ingen Larsson!
Och hur skulle världen klara det?! ;)
Irene
10 april 2012 15:06
Jag tycker faktiskt att det är fantastiskt, det där samspelet mellan gamla människor och djur! Och för övrigt tror jag att det verkar som att gamla människor har precis rätt inställning till vättar och mat - i alla fall om du frågar vättarna. Min pappa, som ju verkar vara född ungefär samtidigt med din mamma, ansåg också att Huliganen alltid behövde en liten smakbit. "Klok man, det där" var Huliganens åsikt.
För övrigt tycker jag ju att tänk så mycket intressantare samtalen blir om man inte bara svarar i gamla hjulspår och efter gamla normer. Även om jag personligen kanske tycker att choklad är snäppet viktigare än just pannakaka... Men återigen, vore all chokladälskare skulle det ju vara aptråkigt. Fram för pannkaksälskare! Chokladälskare! Spenatälskare! Ostronälsk... nä förresten, vid ostron drar jag nog gränsen.
http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.se
Larsson
10 april 2012 17:16
Helt klart, vid ostronen går gränsen! Och på den sida gränsen hamnar också sniglar, grodlår m m.
Sen tycker nog jag att i topp på rätt sida gränsen , hamnar;
1. Kanelbullar
2. Pannkakor
3. Makaronpudding
Och skulle det nu hampa sig att man fick alla tre, som en meny liksom, ja då är ju lyckan fullständig, sa hon och kände snålvattnet rinna...
Marie och Miqro (och så lille Mille på en kant)
10 april 2012 22:09
Miqro undrar om han kan få besöka din lilla mamma (utan matte)? Mattes morfar hade gärna matat Miqro med både det ena och det andra men matte säger ifrån och morfar lyssnar på det (tyvärr tycker Miqro)
För övrigt tycker vi också att det var en väldigt fin text om din lilla mamma
http://www.miqro.se
Larsson
10 april 2012 23:20
Först säger jag; Tack!
Sen säger jag att är bara Miqro hungrig så är han sååå välkommen. Förresten, skippa det där med hungrig, han är välkommen hur som ;)
AnotherBlågg
10 april 2012 23:24
Vad rart skrivet om lilla mamma ! Hos min mormor, kan som hund även få smaka på mormors medicamenter....om man har tur eller otur beroende på vem du fråga. Mormor har nämligen väldans svaga händer och det kan drällas både det ena och det andra.
Alltid lika spännande att se vem som kommer först fram till drället, jag eller hundarna....Än så länge leder moi ;-D
http://www.worspredd.wordpress.com
Larsson
11 april 2012 09:54
Det drälls en hel del hemma hos lilla mamma också (som Ymer så tjänstvilligt städar upp. Vått som torrt ;) men ännu har det inte blivit jackpot i piller. Vilket jag är innerligt glad över för den "tävlingen" hade jag förlorat. Big time!! :)
Marie och Miqro (och så lille Mille på en kant)
11 april 2012 19:23
Det där med om huruvida Miqro är hungrig eller inte behöver du inte fundera över. Miqro är alltid hungrig och han får aldrig tillräckligt med mat, om du frågar honom... Fast han är glad över att han är välkommen i vilket fall som helst, ifall han skulle råka bli mätt nån gång ;)
http://www.miqro.se
Larsson
11 april 2012 23:05
Haha, på din beskrivning låter det som Miqro varit en vätte i sitt tidigare liv :)
En störd 70-talist
13 april 2012 21:48
Förlåt min hemska humor men jag kom att tänka på Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" Fast det är väl både godare och viktigare med pannkaka än vilket år det är :)
Larsson
13 april 2012 23:13
Åh nej, nu fick jag ruggiga flashbacks! "Jorden är platt som en pannkaka"...inte undra på att man inte blev som det var tänkt!
Men jag håller med - pannkaka går före årtal :)