Gårdagen var minsann ingen lek!

Lilla Larsson slår upp sina ljusblå vid pass tidigt på morgonen och känner sig så där vårlycklig som man bara kan känna sig en lördag i vårmånaden april. Och vad möts hon av? Jo...

ett tjockt lager snö!!!!

Det förstår ju ALLA att ingen kan vara vårlycklig när det ser ut sådär utanför fönstret, så lilla Larsson satte sig på en stol och bestämde sig för att vara sur och trulig resten av dagen.

Men framåt dagen var det som att någon (där uppe??) tyckte att en trulig Larsson gör ju ingen människa glad och hängde upp den så efterlängtade solen.

"Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min" trallade Larsson glatt och tog Grabbarna Grus med sig ut.

Vi njöt av ljudet från ploppande smältvatten och...

åsynen av de uppstickande vårlökarna.

(jag lade dit en träbit så att ni ska få en uppfattning om hur stora vårlökarna är.

Var inte DET fiffigt, så säg?)   

Efter promenad tog jag mig för att såga lite ved medan Grabbarna skrotade runt på tomten.

Quba skrotade väl inte så mycket utan höll sig mest på altanen (jodå, efter att ha vuxit från fobin han hade i sin ungdoms dar så är altanen hans favoritplats ;) tillsammans med sin boll.

Här; boll mellan framtassar

Och här; boll mellan framtassar. Fast från andra hållet.

Helt plötsligt ser jag att han "släppt" bollen och istället fokuserar på en liten mygga. Jag hinner nästan tänka;

Meen pluttegull, du är väl allt bra söööt....  när han kastar huvudet åtsidan samtidigt som han...

smäller igen käftarna så det tjongar om det!!!

Nääe Quba, är man stor måste man vara snäll och det är INTE snällt att svälja liten mygga!! utropade jag samtidigt som jag funderade på hur jag skulle få ut myggan ur Tyskens svalg. Kanske kan vända uppochner på honom och slå lite lätt med mattpisken??

Nu behövde jag inte utveckla den tanken då myggan inte alls gått en förtidig död till mötes utan levde i högsta välmåga :)

BILDBEVIS!

Efter den dramatiken kände jag att vi behövde nå lite harmoni så jag tog Grabbarna, kameran och gick på fotoexpedition.

Här en sorts fågel högt upp i någon sorts träd.

Efter den framgången riktade jag objektivet åt ett annat håll och vad får jag se?

Jo, en trana!!

Jag smyger mig närmare för att få en bättre bild men då...  

Neej!! Inte veckla ihop dig! Snääälla!! nästan skriker jag och känner att det börjar likna Kalle Anka av hela expeditionen.

Men tranan är av den förstående typen och står kvar så att jag kan få en bild till. Om än inte av bästa kvalitet, men det syns ju att det är en trana! Väl?