Igårkväll var jag på bäverspaning.

Tog på mig bästa smyga-tyst-skorna, lämnade jyckarna hemma men tog med kameran. Jo, för det handlade ju inte bara om att få se den lilla gynnaren, jag ville ju ha honom/henne på bild också.

Väl nere vid sjökanten kunde jag glatt konstatera att vinden låg åt rätt håll, ingen risk för upptäckt. Utmärkt! tänkte jag och satte mig tillrätta med kameran skjutklar.

Hann inte sitta många minuter innan jag fick syn på den! Alldeles ljudlöst gled den fram i vattnet och fram till några stora aspar som den tidigare fällt. Där stannade den upp. Jag höll nästan andan, rädd för att den skulle upptäcka mig, men nej, den anade ingenting utan började glatt mumsa på barken.

Njum, njum, njum....njum, njum...njuuum, njum, njum, njum, njuuuummmm... 

Hans mumsande hördes klart och tydligt. Men det var också allt som var klart och tydligt, han själv var nämligen dold bakom grenar och kvistar så att utsikten att få honom på bild var lika med noll.

Men du, kan du inte vara lite samarbetsvillig? vädjade jag tyst, bara en bild, det är allt jag begär. Snäääälla!!

Och faktiskt, minuten efter blev jag varse att det inte bara är Gud som hör bön utan även bäver! :) Han slutade med sitt mumsande och kröp upp på stammen och satte sig. PERFEKT!!!

Det här kommer att bli Årets Bild, tänkte jag rusig av glädje och skulle bli precis trycka av....................då gör han "Bomben"!!!

Och när han träffar vattenytan smäller han även till med sin platta svans så det fullkomligt DÅNAR över nejden! 

Vem är beredd på någon sådant? Inte jag iaf, jag hoppade ju högt och med mig hoppade kameran och fokus och skärpa flög all världens väg och med det, även Årets Bild.

JÄDRA FÖRBENADE BÄVERBUSE!!!! :(

Alltså, nog tycker man väl att han kunde ha förvarnat? Gett en liiiten vink om vad som komma skulle. Om nu inte för min skull så för er bloggläsare som nu går miste om bäverbilden med stort B.  Eller...?