Hem till mig leder ingen motorväg. Nix, här pratar vi krokig grusväg. Och kör man grusväg så går det ju inte så fort och det är bra för då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen. Som rådjur, harar och älgar t ex.

Men ibland får man syn på någon helt annat. Något som gör att man bromsar in och utstöter naaaha...määään.... sicken liiiiten!!! Och sen ler man sådär skitfånigt som man bara gör när man får syn på pyttesmå avkommor.

Häromdagen var just ett sånt ibland-tillfälle :)