Jag har kommit på att den här bloggen "spretar" väldigt. Den har liksom ingen egentlig röd tråd.

Nej, den verkar leva sitt eget liv. På något sätt...

I början skrev jag flitigt om Grabbarnas träning, allt från spår till trix och tusen saker däremellan. Nästan dagligen redovisades framgångar/motgångar och träningsupplägg. Ibland även med bilder på aktiviteterna.

Sen förflyttades fokus något och hamnade mer på mig. Och min pyspunka ;)

Men även mina shoppingresor, som verkar ha gått både kors & tvärs i regionen, och de "byten" jag så stolt släpat hem till "grottan" efter dessa utfärder. Röda gummistövlar, betongmyror, sjalar, gungsängar, piggt gråa tröjor och Gud vet vad!

Vissa av sakerna kan jag idag förundrat titta på och undra;

- Hmmm...HUR tänkte jag här????????

Under någon av dessa utfärder, då jag uppenbarligen bar extra fylliga spenderbyxor, fick jag med mig en kamera hem. Och då...DÅ tar bloggen en ny vändning! 

Från korta skrivna inlägg till en NU-JÄDRAR-SKA-NI-FÅ-SE-PÅ-FOTON-blogg.

Inget rim och reson. Bara; Heja Larsson! Mera. Flera. Ööööööööös på bara!!!!

Jösses.... *skakar missmodigt på huvudet*

Å alla promenader!!! Herre min dar så det har promenerats i denna blogg. Långa, korta, nära och långväga. Promenader med Granne och allsköns andra vänner, bekanta och hundträningskamrater. Promenader med inslag av vilda bär, otama djur och upphittade kossor. Promenader i ur och skur och femtiotolvtusen andra varianter.

Hu, jag får skoskav bara av att tänka hur långt jag måste ha gått!

Däremellan har bloggen varit inne på sidospår som mat & menyer, uppfödning av triffidliknande växter som vuxit till abnorm storlek och nu senast; sjukdom.

Ena dagen verkar jag ligga på mitt yttersta för att nästa dag (som råkar vara idag) återuppstå och ta "Färdtjänst" (Tack Marie för att du skjutsade Tant!) till det närliggande köpcentrumet för att ekipera mig.

Jovisst! Jag fick ju sån fin present på min bemärkelsedag och denna omvandlades, med god hjälp av Färdtjänstföraren tillika Personal shopper Marie (Jag säger; Tack igen för att du hjälpte Tant!)  idag från presentkort till två par jeans.

Jädrar i havet, va´ frän jag kommer å va´på jobbet på måndag ;)

Och allt detta utspelades när jag låtit er tro att jag låg hemma, ömklig och bräcklig.

Ja, se mig kan man då INTE lita på ;)

Jaha, vad kommer då härnäst?

INTE EN SUSNING!!!

Jag säger ju att bloggen verkar leva sitt eget liv...

Så fyllde han då 1 år, lille Quba Goding.

Hur har då hans första år varit?

Vad kan han, vad vet han och vad har han lärt sig?

Tja, hans repertoar är inte så stor. Han sitter (när han vill), han ligger (när han är trött) och han går & springer (utan hjälp) och DET är ju inte kattskit :)

Apropå kattskit, så är det iaf nåt han kan/vet/fått lära sig att man INTE får röra!!

Han vet vem det är som bestämmer (det är Ymer), han vet vilka tjejer som är snyggast (det har Gusten berättat) och han vet hur en sur katt ser ut (det har Hjalmar så pedagogiskt, visat honom)

Han har lärt sig att kvällskexen ligger i översta lådan i första garderoben, att harpluttar smakar gott och att liggande strykbrädor inte går att kliva över :)

Jaa...det var väl i stort sett allt.

Jo, en sak till! Han VET att hans matte (som fr o m idag är hans riktiga matte!)

tycker att han är den snyggaste, coolaste, duktigaste och gosigaste schäfer som världen skådat :))

Strax före kl 13 så infann vi oss hos veterinären. De hade inte lunchat klart så vi fick  vänta utanför några minuter.

- Du Morsan, det gööör inget att det är stängt. Det är ju mycket kuligare att sitta här å spana istället!

Det blev ingen lång spaning för strax så kom personalen och öppnade och vi kunde gå in.

Båda gossarna skuttade glatt med, de tycker faktiskt att det är "kuligt" även inne hos vet! Det luktar ju så intressant och sen får man väga sig (Ymer 11,5 och Gusten nära 13 kg) och bäst av allt; man får träffa den snälla personalen :)

Veterinär Nina lyssnade först på Gustens hjärta och när det blev tummen upp på detta, fick han en lugnande spruta av syster Pia.

- Visst har ja´ ett gott hjärta, du Nina? Visst då?!?

Sen var det Ymers tur. Han har uppvisat tecken på att allt inte stått rätt till,  bl a haft en andedräkt som en avloppsbrunn, slickat på tyger - gärna sträva sådana, harklat sig m m. Min amatörmässiga gissning var 1. magen (igen!) eller 2. någon infektion som satt sig i halsen.

Vet Nina klämde, kände och tittade och kunde ganska snart konstatera att han återigen fått känning av sin magkatarr.

- Ja e riktigt sjuker, va? Så där sjuker så att det e synd om mej?? E ja de´?!?

- Nääe, Ymer - sååå sjuk är du inte.

- Nähä! Men godis kan jag väl få i allefall?!?

Han vet han Ymer, hur man charmar en kvinnlig veterinär ;)

Och visst fick han godis. En liten provpåse med specialfoder för känsliga magar som han mumsade i sig med god aptit.

Sen var han redo att gå hem...

- Du Morsan, nu e ja så frisk, så frisk. Kan vi gå nu?

Men det kunde vi inte för på golvet låg Gurra, fullständigt knockad :) och väntade på att syster Pia skulle komma och hämta honom. Han skulle få sina tänder putsade från tandsten och i hans fall görs detta under narkos då tänderna skrapas med ultraljud.

- Jädrar vicken grogg!!...ba´däcka´direkt...lixom...

Syster Pia kom och tog med sig Gusten. Det skulle ta några timmar så under tiden åkte Ymer och jag hem och tog oss en fika. Ja, inte Ymer då - han fick hålla tillgodo med ett kex.

Vid 16-tiden var jag tillbaka på kliniken och hämtade upp en något yrvaken Gusten. Det var lite si och så med gången, kan man säga. Allt som fattades var en partyhatt och han hade sett ut som vilken hemåtvändande krogbesökare som helst :)

-Va?? E feschten redan schlut?....Typischt...

Nu ligger han här hemma och sover den drucknes sömn, smackar, gnäller och morrar om vartannat! Som en riktig fyllehund :))

Men en fyllehund med ett bländande leende. Inte bara är tandstenen borta, alla tänder är också polerade - en extrafavör för att han hade skött sig så bra!!

Gusten, du är allt en liten hjärtekrossare du ;)

Ymer kommer nu att få äta medicin i två veckor. Hjälper den så är planen att han får fortsätta med den livet ut. Fungerar den inte, så blir det till att återvända till kliniken för en mer djuplodad undersökning.

Så nu håller jag tummarna för att just den här medicinen är vad Ysterkvist behöver för att bli fri från sina besvär! Hoppas, hoppas, HOPPAS!!!

Ännu en strålande vinterdag, om än kall. När vi startade vår promenad så var det

-19 grader men när vi kom tillbaka så var det "bara" -15. Möjligt att det var vi som åstadkom denna temperaturhöjning för vi ångade på utav bara tusan ;)

Kände inte för att pulsa i snö så jag valde att ta mig runt på plogade skogsvägar. De här vägarna är bommade åt alla håll så där förekommer ingen biltrafik. Utom några jägare då och då (förmodligen därför vägarna plogas)

Idag var just ett sånt "då-tillfälle". Mötte flera bilar med jägare vid ratten. Hundarna var lösa men det var inget problem för bilarna körde sakta och Grabbarna har lärt sig att "Bil kommer!" betyder att de ska hoppa ut i dikesrenen. Jägarna vinkade och jag vinkade tillbaka. Lite så där Hejsan-Svejsan! som man gör när man möter nån i skogen ;)

Nåväl, vi traskade vidare och passerade flera bilar. Dessa stod parkerade och jag förstod att jakten fortfarande pågick. Hörde dock inga drivande hundar varför Grabbarna fick fortsätta att vara lösa.

Helt plötsligt ser jag att Gusten markerar och på hans kroppsspråk förstår jag att han upptäckt en människa. Han fick sin belöning och några uppmuntrande ord och sen fortsatte vi vägen fram. Då hör jag plötsligt en röst ifrån skogen;

- ´Allå dy!

- Jaa, hallå, svarade jag

- Vi jägar här..

- Nämen vad säger du!!! Å jag som trodde ni plockade bär....

Fast det där sista sa jag ju naturligtvis inte. Även om jag hade god lust att vräka ur mig nåt ironiskt. Nej, istället kände jag ilskan välla upp...

- Du din "biip", "biip", "biip" med din fåniga hatt med självlysande band och din medförda förlängda manlighet, tror du att du har nån ensamrätt att vara i skogen? VA???

- För allt vad du vet så kan jag ju BO här!!!

(det ligger faktiskt både en och tre hus i området)

Fast det där sa jag inte heller. Inte högt iaf. Då hördes rösten igen;

- Dy, vi jägar i skogen!

- Kul!, sa jag. -Själv promenerar jag. Med mina hundar, tillade jag snabbt. Rädd för att han kanske skulle tro att jag gick runt med två tama grävlingar och en varg.

Sen sa jag inget mer utan fortsatte framåt. Bakom mig hörde jag;

- Det flera jägar åt det hållet!

Vem bryr sig, tänkte jag och fortsatte gå. Sen slog det mig att jag inte visste VAD de jagade. Tänk om det var fruntimmer!!! Huga, huga - man har ju ändå liiite respekt för medförda förlängda manligheter...

Bakom nästa krök fick jag syn på nästa "jagare" och det var med viss oro som jag närmade mig. Utan skäl, visade det sig för det var en jägare som Hejsan-Svejsade så där glatt som man gör när man möter någon i skogen. Han fällde t o m en kommentar om att jag hade så fina och lydiga hundar!

Då blev jag glad och bestämde mig för att några "gästjagare" INTE skulle få förstöra varken mitt goda humör eller min tro på att de flesta jägare är rekordeliga människor.

Om de inte jagar varg vill säga,  för då hamnar de OFRÅNKOMLIGT i den förstnämda gruppen!!!

Idag är INGEN bra dag att slicka på lyktstolpar. Bara så ni vet...

Öppnade ytterdörren i morse för att släppa ut Hjalmar. Tänkte att han ville/behövde gå ut och röra lite på sig.

Resultatet blev att han satte sig ned, tittade på mig med en ytterst förvånad, och även en smått oroad blick.

- Alltså matte...HUR tänkte du nu??? Jag är en KATT - ute är det KALLT......Frågor på det???????????? 

Sen tog han sin yviga svans och gick muttrande iväg för att uppsöka en ostörd plats där han kunde försjunka i somriga råttfångardrömmar.

Håhåjaja...

Grabbarna däremot hade inget emot en rask promenad. Minus 18 men de skuttade glatt omkring, lekte och gjorde snöänglar. Trots kylan blev det en dryg timmas promenad och när vi kom tillbaka till bilen så såg samtliga jyckar ut som Wassberg efter 5-milen - fulla i frost och is runt nosarna :))

Idag var heller ingen bra dag att åka till återvinningsstationen. Där var det nämligen kö. Lång, lång kö!!

Och köer är nåt som ger mig allergiska besvär så nu får kassarna med tidningar, flaskor och kartonger åka med i bilen ett tag till.

Det som återstår av denna dag kommer endast och enbart handla om inomhusaktiviteter. Jag kommer inte ens öppna kylskåpet!!

Gossarna myser...

...tillsammans...

...efter dagens skogstur. Skööönt!!

Att träna specialsök är riktigt, riktigt kul!

Att kunna träna inomhus när det är isande kallt och snö ute, är ÄNNU roligare :)

Vi höll till i min hall och trots att utrymmet var begränsat så fungerade det osedvanligt bra. Alla hundarna (Ymer, Gusten, Quba, Quben, Bam och Jonjon) var kanonduktiga och fick stora A i ordning & uppförande.

Vi grupperade oss runt hallen - Bam och Jonjon i gästrummet, Quben i en tygbur i köket, (bur som han aldrig tidigare hade varit i men som han genom en snabb "inklickning" kom att älska!) Ymer & Gusten i sina tygburar under hallbordet och Quba i arbetsrummet med en liggande strykbräda som grind. Och trots denna "intima" gruppering så var det INGEN hund som hade problem med att fokusera på söket. Helt otroligt bra!!

Sökbanan bestod av fem uppochnedvända blomkrukor och alla hundar hade te som ämne, utom Quba som fick sina första lektioner i ID-sök. Vi människor turades om att vara protokollförare (gäller ju att hålla rätt på i vilken burk ämnet ligger), fotografer och coacher och vi fick till ett utmärkt flyt i träningen.

Först en sniff i "smellern"....

... som ger belöning!

Sen ut på banan för att finna motsvarande doft...

...och k/b när man sniffat rätt!

Med Quba tränade jag som sagt, ID-sök så han letade "Linadoft"

Sniff, sniff i "smellern" och sen söka, söka

- Här du matte, här är det!

Varken Quba och Quben har ju kommit så långt i träningen så att de har något speciellt markeringssätt. För Jonjon var det dessutom allra första gången han tränade detta men DET kunde man inte tro. Han tog sig an uppgiften med liv och lust och var helt enkelt SUPERDUKTIG!! Så duktig att han rationaliserade bort ett antal lektion och även tog sig för att öva markeringar...

- Här är det, här är det!! 

Du matte, kan det här funka som markering?

Vilken underbar attityd den hunden har! :))

Sen var det Ymers tur.

Han skötte sig med den äran och...

...sniffade sig raskt fram till rätt burk...

...som han markerade!

- Duktig du liten Ysterkvist!!

Ymer har själv valt detta med tassen som markering. Men det är inte bara den som talar om för mig att han hittat rätt. Han sniffar också så till den milda grad att det låter som han snyter sig i burken!!

Han är verkligen en sort för sig den gode Ysterkvist :))

Gusten använder också tassen som markering.

Gusten gjorde för övrigt ett riktigt, riktigt bra sök första omgången. Han klev helt sonika ut ur sin bur, tog en sniff i "smellern", gick lugnt och fokuserat utmed banan och markerade distinkt rätt burk! Sen tittade han på oss med en min som sa;

- Jaha - är det nåt mer ni vill att jag ska göra?

Ibland är han bara fööör go´den Grabben! :)

Ymer och Bam, som ju har tränat specialsök en tid, de fick även förledningsdofter (kaffe och socker) i några burkar men det vållade inga problem.

"Knarkkungen" Bam med sin stora och något drägliga näsa ;) - han snokade sig metodiskt fram till rätt burk. Även om han fuskade lite genom att ta sig...

...en tjuvkik i första burken :))

När han hittat rätt så snörvlar han först ner hela burken och...

...sen kommer markeringen, en lätt bugning!

Nu gäller det att fortsätta träna, träna och öva. Jag har två påsar med Lina- och Johannadoft (bomullspads som de hållit i) för Qubas räkning. Vättarna får fortsätta att leta te med olika förledningsämnen.

Det blev inget gratulerande på sängen i år för Grabbarna valde att ta sovmorgon. Kan tro att de är lite slitna efter de senaste dagarna .

Men det gör inget. Jag kan använda mig av förra årets gratulationsbild :)

Nä, nu har jag inte tid att sitta här och förnöta min ungdom (ehu?!?!) 

Har ju lite att pyssla med innan gästerna kommer!

Idag blir det fullt i det Larssonska hushållet. Vi kommer nämligen de närmaste dagarna härbärgera Utmanaren och hela hennes menageri, vilket består av Bam-Bam, Jon-Jon och Oj-oj. (översatt till svenska: rottweiler, rottweiler, katt)

Och som om det inte var nog att fem hanar ska husera tillsammans så ansluter även Qubas bror med förare på onsdagmorgon.

Det här kommer sannerligen bli................................händelserikt! :)

Planen är att vi ska träna specialsök. Och prata. Och skratta. Och äta & dricka, mycket och gott.  Speciellt imorgon kväll, för då kommer även Pensionatsföreståndarinnan, dock utan hund. (VA?? Utan hund!! Är det verkligen möjligt?!?)

Konstapel Ysterkvist han plitar redan på ordningsreglerna, Gusten han är bara förväntansfull och Quba, ja han tar det lugnt för han har ingen aaaning om vad som komma skall.

Själv måste jag hasta till affären för att lägga beslag på så mycket ätbart som bara är möjligt. Får nog kila in på "den andra affären" också och inhandla några stora stadiga flaskor. Känns som att det kan komma till användning ;)