Det är inte farten som dödar... det är smällen!!
 

Eller om man ska översätta det:

It´s not the fart that kills you... it´s the smell!!

I förra inlägget poängterade jag, å det bestämdaste, att jag inte ville se flera vinterbilder.

Men...ja, det var då det ;)

Idag är jag av en helt annan uppfattning.

Jag måste bara få visa några bilder av Lycklig vätte upphöjt till 10!

Som den värsta lavinhund kastar sig Gurra ut i drivan för att söka.

Kort uppehåll i sökandet för att meddelst ljudgivning förkunna att sökandet burit frukt

Frukt och frukt förresten - boll är nog ett bättre ord :)

Lyckan över den funna bollen...tja, den kan bara uttryckas i en lustiger dans!

En dans som innehåller både tjolahopp och....

...tjolahej och även lite...

...tjolahoppsansa!

Sen måste man ju gnaaaaaaaga lite på fyndet också :) 

Visst kan det vara alldeles rysligt vackert med vinterbilder. Blå himmel, strålande sol och hundar som glatt skuttar i fluffig snö är ju ingredienser som man kan skapa glada bilder med men….

JAG VILL INTE TITTA PÅ FLER VINTERBILDER!!!

Nej, nu måste ögonen få sig något annat till livs.

Så tänkte jag igår och satte mig för att botanisera i datorn och hittade då dessa bilder från min resa till till Kuala Lumpur.  Oj oj oj, för en god stund kunde jag förtränga snön och kylan och återigen uppleva alla de härliga 30 plusgraderna och den sköna 90-gradiga luftfuktigheten. För att inte tala om de ljuva dofterna!

Ja alltså, det är ju så jag VILL komma ihåg det.

I själva verket var det vansinnigt hett och kvalmigt, svetten fullkomligt skvalade och näsan fick känna av stank av sällan skådat (??) slag!!!

Men just nu väljer min hjärna att gå på den något förskönade versionen och jag är inte sen att haka på. Heja hjärnan, säger jag bara!! ;)

Nåväl, över till själva resan.

Den 30:e oktober lämnade vi (jag och de tre Hörru´s mamma) Sverige och cirkus 17 timmar senare var vi framme i Kuala Lumpur.

Utsikten från hotellrummet var verkligen tjusig...vacker...annorlunda...äsch, ni ser ju själva...

Detta är en vy från China Town, stadsdelen där vi bodde.

Och det här är entrén till den myllrande shoppinggatan i samma stadsdel.

Enligt vårt tyckte, var shoppingen här KLART överreklamerad. Trijoners kineser som sålde diverse produkter som knappt ens kunde kallas piratkopior. En typisk turistfälla med andra ord! Men kul ändå att ha sett :)

Petrona Twin Towers - DET däremot var en upplevelse utöver det vanliga.

Pampigt, fräckt och i kvällsbelysning, helt magnifikt ! ! !

Och vilket shoppingcentra, på en 5-gradig skala fick den 4+ av oss. FORMIDABEL :))

Har ni vägarna förbi, missa för allt i världen inte detta tillfälle till god shopping, det säger jag bara!!!

Här ser vi Tvillingtornen från en annan vinkel och i ett annat ljus.

Ett annat shoppingcentra som vi återkom till flera gånger var Pavilion. (betyg  4) Affärer, butiker, caféer, restauranger och, som synes, en fontän som i nattens mörker...

...skiftade i regnbågens alla färger. Fräckt!

Nu uppehöll vi oss inte bara i olika shoppingcentra. O nej, o nej. Vi gick på gatan också. Eller nej, DET gjorde vi ju naturligtvis inte!!! Vad jag menar är att vi flanerade på gatan. För att insupa själva atmosfären, alltså!

Här ett typiskt gathörn med typisk skyltning.

Ett typiskt kopplingsschema för AC. Tror jag....

Onsdagen utlyste vi till Shoppingfri Dag. För att hedra den åkte vi till Kuala Lumpur´s stolthet; Fågelparken.

Se & skåda vilka färggranna exemplar av släktet Fåglar!

(om ni promt vill att jag ska namnge de, så kan vi kalla de Pippi Gul, Pippi Blå, Pippi Rufsig i Håret och Pippi Påfågel, mera av än på )

Här utbrister säkert besserwisser´n; "Meeen, det DÄR är ju inga fåglar!!"

Nä, har jag sagt det då??

Kuala Lumpur är en ovanligt "grön" storstad. Man hade t o m lagt sig vinn om att dekorera gatubelysningen i Blom & Blad-temat.

Fint va´?

I entrén till ett annat av alla de sju shoppingcentran vi avverkade denna vecka, hade man gjort en utsökt installation.

På frågan; Vad var det gjort av? svarar jag att jag måste ta en livlina...

H; hjälp mig! var det gjort av färgade risgryn eller var det pärlor??

Temat för denna resa var alltså Shopping (om det nu mot förmodan hade undgått någon ;) och i Kuala Lumpur fanns det mååååånga centra med just den inriktningen.

Från störst via megastörre till Hjälp-jag-kommer-aldrig-att-hitta-ut-igen!!!

Även om de alla hade det gemensamt att de var stora så var innehållet av skiftande nivå och klass.

Här kommer betygen på resterande fem "megamalls";

• Bukit Bintang Plaza och Sungai Wang Plaza  3
• Mid Valley Megamall   3+
• Low Yat Plaza  2
• Beraja Times Square  2
• Lot 10  1

Som av en händelse var det Fashion Week när vi besökte staden. Det här var verkligen till stor hjälp! Man ville ju inte riskera att köpa på sig fel outfit, så att säga.

Att äta var också något som stod på agendan. I det här fallet är det indiskt. Jag tog menyn, blundade och pekade och in kom detta! Illande grönt och ljuuuuvligt gott :)

För att inte tala om ölen...aaaahhhh!!!!!

När julskyltning började komma igång var det dax för oss att tänka på hemfärd.

Några svettiga timmar lades på "Strategisk packning".  Ledorden var 1) minimera övervikt 2) packa så mycket som möjligt i handbagaget  3) ikläd dig resten!

Till sist, höjdpunkten på resan var nog besöket hos Dr Fish! En hel bassäng med små tandlösa fiskar som ordnade så att fötterna blev mjuka som en barnrumpa! Nibbeli nibbeli nibb... :))

Samtliga foton tagna av Helen G.

* * * * *

Tack H, för en superkul semestervecka!

Vart ställer vi kosan nästa gång - Ulan Bator?

Snö, kallt, blå himmel och gul sol, det är som gjort för utflykt det!

Jag tar alla mina Grabbar och från grannhuset ansluter man med så många hundar man lyckas få tag på och sen styr vi kosan ned på isen.

Hundarna skuttar och leker i den mjuka snön.

Innan kaffet serveras ska det tändas brasa. Den lilla motorsågsmannen går in för uppgiften enligt...

...konstens alla regler. Torra pinnar, lite vass och lite fler torra pinnar...

Ymer tycker att det där med eld kunde man vara förutan. "Sicket trams" utbister han och vill att vi går direkt på väsentligheterna såsom att hälla upp kaffe och...

...duka upp av medhavda kardemummaskorpor!

Gurra hoppas att det blir som Ymer vill. För det är Gusten van vid att det oftast blir...

Ymer drar sig inte ens för att hänge sig åt fjäsk och inställsamhet för att få det han vill ;)

Det går knackigt för Den lilla motosågsmannen att få fyr på brasan. Det vill inte riktigt ta sig, liksom. Vi andra håller masken och säger artigt att "Det värmer ju jääättemycket!!" och sen kastar vi oss över fikat!

Efter att ha inmundigat åtminstone två muggar kaffe och sett den lilla brasan snudd på förtvina, kan jag inte hålla mig längre.  

Vad den brasan behöver är kvinnokrafter, mumlar jag och stegar resolut iväg för att finna något eldfängt.

Och som ni vet, "Den som söker skola finna" och strax var jag tillbaka med famnen full som jag med ett...

"Å heeej!" langade på brasan.

Som jag alltid har sagt, ska det ta sig i brasan så gäller det att ha det rätta greppet!

Efter detta är det dax att till fots bege sig hemåt.

Hundarna springer fortfarande ystert omkring.

Den lilla motorsågsmannen däremot, han springer inte. Nä, han tar fyrhjulingen.

Och lika glad som jyckarna är över att få sträcka ut i fyrsprång, lika glad är han över att få gasa runt på fyrhjul.

Han åker hit och han åker dit. Och han åker....

...runt en liten bit.

Herre jösses ändå, män och deras maskiner!!! *suckar och skakar sakta på huvudet*

***

Ps. Det där med att få fart på brasan - det var inte riktigt sant. Nääe, det var bara lögn och förbannad dikt. Jo, så var det faktiskt :(

Men håll med om att min version var bättre, visst då?! :) Ds

Förutom att glädjas tillsammans med Gusten över hans nyvunna frihet, har denna vecka mest handlat om kyla. Genomträngande isande kall kyla! :(

Måndag - kallt så in i bängen. Varmvattnet fryser. FÖR TREDJE GÅNGEN!!!

Tisdag - freezing  cold!. Shoppar mig en ny, fin och TUNN träningsjacka och hoppas på väderomslag.

Onsdag - Inget väderomslag :(

Torsdag - Kylan håller sitt grepp. Jag ger upp och kallar in Styrkorna!

Fredag - Styrkorna (a k a Röris och Byggare Bob) infinner sig och bygger om det Larssonska vattensystemet. Jag duschar varmt :)

Lördag - Jag duschar. Framåt kvällen går jag och alla i Grannhuset på restaurang.

Söndag - Passar på att duscha.

Jag ser med spänning fram mot nästa vecka...

Jag är ju ingen vän av snö, nej, verkligen inte!, men det här sista tillskottet kände t o m jag en viss lycka över. Och det av den enkla anledningen att det gav Gusten möjlighet att långt före utsatt tid, njuta av friheten! Jovisst, inget koppel och framförallt, inget tvång så långt ögat nådde, bara en massa mjuk snö och en själaglad liten vätte :)

- Jädrar du Morsan, jag tror jag slår knut på mig själv! sa Gurra och sen....

...sprang han. Runt, runt, ruuuuunt!!!  

Ett antal glädjeskall kom också över hans läppar :)

För att inte tala om antalet snöänglar!! De kom ju visserligen inte över hans läppar men ändå ;) 

Det var läääänge sen jag såg en så glad och lycklig Gurra Aktersnurra. Och trots att minusgraderna var många till antalet så fylldes hela min kropp av värme!

Söta, goa´, rara lilla Gusten - free at last!

För några dagar sen när man faktiskt hade en pyrande känsla av vår i kroppen , mötte jag denna gynnare på promenaden.

- Men lilla du, har du drabbats av total hjärnsmälta? undrade jag med äkta intresse i rösten. Eller kanske är din GPS norsktillverkad??

Den lilla gynnaren svarade inte. Han bara satt där alldeles stilla på skaren och glodde.

Jag kände att det nog inte skulle bli så mycket dialog av detta möte så jag tog Grabbarna och gick vidare.

Senare samma dag kom den där skitgubben Kung Bore och släckte den  pyrande känslan. :(

Och just den dagen stod det “Arbete” på mitt schema så på väg till jobbet roade jag mig med att lyssna på Mark Lewengood när han läste sin egen bok “Hjärtat får inga rynkor”. Okej, om sanningen ska fram så var det väl mer han som roade mig. Mellan varven skrattade jag så tårarna sprutade och vägen framför mig blev alldeles suddig.

Alltså jag vet inte vad det är som gör att jag gillar Mark så mycket. Det kan vara hans torra konstateranden om livet i stort och smått. Eller så är det hans sjungande finlandsvenska som ger mig en glad “när jag var liten”-känsla.

Hur som, trots det eländiga väglaget och den nedsatta synen, tog jag mig till jobbet. Utan några skråmor på varken mig eller bilen!

“Skickligt kört av mig” säger  jag stolt. “Enbar tur” muttrar kollegorna.  

Jag arbetade flitigt (eh, nåja..) i många timmar och innan det är dax att påbörja hemresan i snöstormens efterdyningar, passade jag på att “pudra näsan”.

Av en slump tittar jag mig i spegeln.

“Men jag är väl mer än lovligt ful!” konstaterade jag krasst och gick omedelbart ut från "puderrummet". 

Sen slog det mig - det ÄR som folk säger;

Ett gott skratt förlänger  käften.

Med den nya insikten, sätter jag mig i bilen och åker mot hemmet. För att liva upp mig lyssnar jag på musik. Nja, kanske inte bara lyssnar då. På maxvolym headbangar jag mig genom “Raise your glass” med Pink och “Rolling In the Deep” med Adele för att sen med full hals stämma in i Jan Malmsjös “Om jag hade pengar” ur Speleman på taket. 

Och ni får tro mig på mitt ord; man sjunger SÅÅ vackert när man har en förlängd käft ;)

Nåväl, hem kom jag till slut. “Megaskickligt kört av mig” utropade  jag när Grabbarna mötte mig i hallen. På detta blev det  klen respons, det enda de var intresserade av var att gå ut och slå en drill.

Så det blev till att traska ut med de små liven. När vi passerade platsen där den lilla gynnaren varit synlig, slog det mig;  Så DUM jag är, jag skulle naturligtvis ha pussat på honom!! Han var ju så klart en prins i vardande!!!

Jaha, det var den möjligheten det, tänkte jag dystert, såå typiskt mig att försitta chansen till ett liv i sus och dus.

Jag gick hem och vältrade mig i självömkan men tröttnar ganska snart. Istället tar jag mig en kopp kaffe och det är då jag får den briljanta idén, jag sätter så klart in en annons! :)

Du lilla gynnare med  felprogrammerad GPS, hör av dig!

Svar till; Långkäftad blondin

Det  slog mig häromdagen:  Det är inte klokt vad jag GILLAR  mina hundar!!

Och då inte som i ”Oh så fina ni är, här  får ni varsin Frolic”-gillar utan som i ”Jädrar vilka sköna individer ni är!!”-gillar.

De är absolut inte världens  bäst uppfostrade jyckar, det är jag den första att erkänna. De är heller inte de lydigaste. Nä, de kan faktiskt uppföra sig som ett gäng förortsligister och vara ganska påfrestande för omgivningen.

De är heller inte några ”A-hundar”.  Alla har de något som man skulle önska mer av/mindre av/fanns/inte fanns osv osv men – då vore de ju inte just de individer som de är. Och det är ju precis DE jag gillar!

Jag gillar Ymers egensinnighet (för att inte tala om hans fluffiga rumpa :)  Gustens gosighet och hans tjolahopp-inställning. Jag gillar Qubas vilja att försöka förstå och göra rätt. Och  hans kel & mys-sida :)

Jag gillar deras bussiga attityd, sköna stalj och deras glädje inför allt.

Föreslår jag promenad;  Kul! träning; Yes! vila; Nice! vara ensamma; Helt ok! få besök; Skoj!  ja, i stort sett ALLT ställer de sig positiva till.

T o m mindre roliga saker som att klippa klor eller gå till veterinären.

Och sist men inte minst – håll i er nu! – jag gillar lukten av deras tassar!!!  Jodåsåatt, så långt ner i hundträsket har jag sjunkit :))

Som sagt, jag gillar verkligen Grabbarna, med hull och hår och jag är genuint och innerligt glad att jag delar liv och leverne med just dem! 

PS. Om nu någon undrar så gillar jag Hjalmar oxå. Nästan varje dag... ;) DS