Nu går jag inte bara på Svartbergskurs eller hänrycker mig i skogen eller tar körlektioner. Nähädå! Jag är hos grannen och dricker bubbel också!

Häromkvällen packade jag min polska picknick-korg...

med mååånga läckerheter och med den i högsta hugg traskade jag över till grannen.

Där dukades allt fram och det hördes ett P Å F F F ! följt av ett välbekant kluckkluckkluck sen ett SKÅL! avslutat med ett uppskattande aaaaahh!!! 

Och därmed hade vi skålat för att vi snart inte kommer att vara grannar. DET i sig är verkligen inget att fira. Nej, ABSOLUT inte!!!!  Men fakta kvarstår, vi kommer snart inte att vara grannar eftersom jag har sålt mitt hus. Jovisst, förstår ni!

Det kom nämligen förbi ett par som önskade köpa och jag....ja, jag tänkte "Varför inte?" och slog till! 

Sen slog det mig... var tusan ska JAG bo då??????????

Måste jag tälta? Bygga mig en koja i skogen? Ska jag flytta in i den lilla stugan som jag hittade häromdagen? Eller blir det en etta med vädringsfönster i någon betongförort???? Som ni förstår är frågorna måååånga men svaren är få.

Det sista jag funderade på var att göra en "Berg flyttar in"  fast i stillbildsformat.

Javisst, jag & Grabbarna och en, till skillnad från Berg, gul väska flyttar in hos olika hundbekanta och bekanta med hund, provligger sängar, inventerar kylskåp och sonderar terrängen efter kissvänliga buskar.

Ja, det sista gäller ju inte mig då! Nä, jag är rumsren och går på toaletten som vanligt folk. No worry´s där!

Sen lägger jag ut bildreportaget på bloggen och får massor av nya läsare (som jag sen kan flytta in hos...he he he) och på detta sätta kan jag & Grabbarna hålla oss flytande!

Alltså, det är ju inte klokt såna bra ideér som poppar ut ur mitt huvud!!!!

En annan idé är att jag googlar på "Hus till Salu" ...

Nu går jag inte bara på Svartbergskurs eller hänrycker mig i skogen. Nej, jag tar körlektioner också. Visst, förstår ni!

Härförleden när jag fyllde nästa inga (läs; ryyyysligt många) år så fick jag en körlektion i present. En körlektion med häst & vagn.

Mina vänner Anki & Pelle har nämligen en häst vid namn Joker. Och honom idkar man vagnskörning med och detta skulle jag alltså få prova.

Kan inte säga annat än att jag har känt en viss oro inför detta. Hästar är ju så stora. Och starka!!! Och jag, jag är ju sååå liten. Dessutom har jag INGEN koll på vad de tänker, hur de tänker eller ens, OM de tänker. Framförallt inte vad de tänker hur om!!!

Men nu gick det inte att skjuta på detta längre utan idag var det dax.

Det började bra med lunch och rabarberpaj med glass, och så långt var allt frid & fröjd.

"Jag går till hagen och hämtar hästen" sa Anki glatt och försvann ut i regnet.

Jag gick på toaletten. För säkerhets skull.

När jag kom ut på gården stod Pelle där med vagnen startklar.

"Du Pelle, kan jag inte få torröva först? Utan häst, liksom...." försökte jag men möttes bara av ett snett leende. 

"Nej, nu förstår du ska vi göra iordning hästen. Kratsa hovar och så" sa Pelle och satte lunkande iväg mot stallet.

"Kratsa...HOVAR!!!!" pep jag med darrande underläpp "Men, men, men..." stammade jag vidare och kände att det där med döden, DET var nära förestående.

Hursom, jag överlevde!! Mycket för att Joker är en ruskigt bussig häst och lite för att jag inte alls kratsade. Nä, jag höll bara i hoven och sen fick husse kratsa. Herre min dar, stå där och killa 500 kg häst under fotsulorna, där går faktiskt gränsen!!

Sen skulle Joker klä på sig. Det var remmar hit och remmar dit och det var seldon på mitten och när han var färdig fick jag (obs! J A G !!) tömköra (heter det så?) ner till ridbanan. Ja...host, host...vi kanske inte tog den rakaste vägen men den väg vi tog ledde iaf till ridbanan och det var ju gott så. Tyckte jag iaf!

Joker spändes för vagnen och jag och Pelle satte oss upp på kuskbocken.

Det första jag lade märke till var hans omåttligt breda rumpa. Ja, hästens alltså, INTE Pelles!

Sen bar det av!!! I sakta skritt...

Jag säger bara; kollakollakolla!!!!!

Först körde Pelle samtidigt som han höll lite teori. När Joker blivit lagom varm fick jag ta över och jädrar så kul det var! :)) Speciellt raksträckorna när man fick "joysticka" med tömmarna för att få ekipaget att gå rakt.

Efter att jag plågat Joker i lagom många kvartar så visade Pelle hur det verkligen ska se ut när man kör häst.

Efter den uppvisningen meddelade Joker att han måste uppsöka herrummet och träningen var slut.

S K V A A A A A A A A L . . . . . . .

* * * * * * * * * *

Tack snälla Anki & Pelle för dagens lektion!

Även om vissa delar var liiite ujujuj-hur-ska-det-gå?

         så var själva körningen väldigt mycket Yiehaaaa!!! :)            

Pingstafton och ett strålande väder.

"Vad säger ni Grabbar, ska vi inte gå ut och hänrycka oss lite?"

"MÄÄÄH..." sa Grabbarna, tittade ömsom på mig och ömsom på varandra, för att sen utbrista  "UTAN BRUDAR?????"

"Jo, det förstås...det blir nog skralt med ryckandet utan kvinnlig fägring" sa jag och föreslog att vi skulle åka förbi Panget och hämta upp nån tjej.

Sagt och gjort....

Kejla anmälde sig som frivillig...

och vi kunde glada till sinnet, ge oss iväg.

Vi tog oss upp på berget och beundrade utsikten.

Vi tog oss nedför berget och beundrade bäverns avverkningsteknik.

I hopp om att få se den lille skogsabetaren, stannade vi till på platsen. Jag hällde upp av mitt medhavda kaffe och jyckarna de strosade runt.

Gusten han log med hela ansiktet och gjorde ett första närmande...

tittade Kejla djupt i ögonen och...

viskade ömma ord i hennes öra!

DÅ var måttet rågat tyckte Ymer och sprang fram till väskan...

och rotade runt.

- Nu får du ordna det här! Ring nån, vemsomhelst, bara du RINGER!!! gnölade han surt för att sen lysa upp lite,  - Ring Briarden, vettja! Hon är precis sådär långhårig som tjejer ska va´!!!  

För att återfå harmonin i flocken så bröt vi upp och vandrade vidare.

In i den djupa skogen.

Helt plötsligt fick vi syn på en stuga. Mitt i ingenstans!

Trädgårdsmöblerna var framställda men att döma av den något....

krackelerade färgen så hade de nog stått där ett tag.

Jag såg att det satt en liten lapp på dörren. Kanske talar om vem som bor här, tänkte jag och gick fram för att läsa.

Ehh...jaha...jo, det var ju bra att få veta. Tror jag....

Vi kollade vidare runt huset och upptäckte...

KÄLLAREN !!!  Huu, nu blev det liiiite scary... Skulle jag våga öppna och titta in?

ALDRIG I LIVET!!! sa Quba och drog iväg i fyrsprång.

Med sig i flykten tog han Kejla som i sin tur tog en rejäl gren. Bara utifallatt liksom...

Med endast två vättar vid min sida så fann även jag för gott att gå därifrån. Vi tog oss raskt fram till grusvägen och väl där kunde vi avslappnat vandra hemåt.

Men visst undrar jag. VAD fanns egentligen i den där källaren?? Tror att jag får smyga dit en mörk natt....MÖRK NATT?!?!?...Vad säger jag, är jag alldeles förryckt????

Två hela dagar med bara hundträning, DET är livet det! :)

Första dagen var det Fröken Nina som höll i lektionerna.  Hon hade MÅNGA tips, råd och ideér som hon delade med sig av. Bl a "Oj...så det vart".

Ett mycket bra tips som vi alla tog till oss ;)

Sen övade vi. Uj, så vi övade! Vi övade:

Halsen uppåt sträck! 

Mun-mot-mun-metoden  

Jonglering med grön pip  

Hämt av grön pip  

Hopp medelst skutt  

samt...

Tunga utåt...häääng!!

Efter den hårda träningen var vi tacksamma över att få åka till vandrarhemmet, äta en bit mat samt vila lite.

Och det var DÅ vi fick kungligt besök!!

KUNGEN KOMMER!  

Åhh, så stilig och majestätisk har var!

Nu brydde sig Kungen föga om någon fjäskande undersåte vid namn Larsson. Nääe, verkligen inte! Kungen, han spanade efter något HELT annat. Som en bredbröstad boxertjej...

- Tjena, Kungen här. Och du heter?

- Sa du Ambra?  

Nåväl, även om  Kungen inte kände för att ha någon djupare kontakt med tvåbenta beundrarinnor så var man ju över sig glad att han ändå gjorde sig omaket att komma. Och framförallt, att han lät sin matte följa med!!

* * * * * *

Nästa dag var det Magister Kenth som höll i lektionerna. Det bjöds på ännu fler kloka och förnuftiga råd, tips, åsikter och insikter.

Vi tränade bl a:

Svans utåt...sträääck, öronen böj! 

Ehh.....framförgående???

Men Quba då, kanske nån undrar. Skulle inte Quba träna?

Jo, det var ju tänkt så....

Meeeen kom nu Quba, sluta trilskas!! Vi MÅSTE gå på lektionen begriper du väl!!

* * * * * *

Skämt åsido, det var två MYCKET givande dagar! Jag fick med mig mängder av goda tips på hur jag och Quba ska lägga upp den fortsatta träningen, så nu känner man sig ytterligt inspirerad att träna, träna och träna lite till!

Att jag sen fick tillfälle att träffa Kungen och hans matte....ja, det var ju själva pricken över det berömda i;et :))

Ja, inte riktigt än då. Vi ska nog sova en sväng först. Men i arla morgonstund far vi iväg till Olandstraktens BK för här ska tränas hund i dagarna två för Svartberg.

Bilen är startklar, allt är packat (tror jag...) och Ymer har checkat in på Hundpanget. Eftersom han inte riktigt är på topp så får han vila sig i form där. Äta gräddbakelser,  ha flickor på rummet och annat som sätter guldkant på en vättes vardag ;)

Vi andra har sagt Hejdå! till Igge Pigge Kott som tillsammans med Hjalmar lovat hålla koll på huset. "Inte nalla i mjölkförrådet bara" sa jag med sträng röst och det lovade de dyrt och heligt, att DET skulle de inte göra! F-n tro´t....

Färdplanen den är också utstakad. Enligt Eniro så skulle det ta 1 timma och 60 minuter från dörr till dörr. 1 timma och 60 minuter?? Jaha! Varför inte säga

2 timmar jämt då??? Måhända de har en annan tideräkning där uppe i "norr"...

Mot sängen, Grabbar - nu måste vi sova!

Nu har Grabbarna tagit sitt första dopp för säsongen. Ja, inte Ymer då. Han får allt vänta med badandet några dagar till.

- Sisten i är en badkruka!!!  

...sa Quba och kastade sig, utan betänkligheter, ut...

i vattnet med ett S P L A S C H ! ! !

Det skulle han nog inte ha gjort. Nej, han skulle ha tänkt efter före. Då hade han kommit på att det krävs en viktig färdighet när man befinner sig i sjön.

Man måste kunna simma!

Och det, det kan inte Quba!!

- Lugn Morsan, det går ju bra ändå.

- Kolla bara! Jag drunknar ju...

...nästan inte alls!! 

- Det blev bara väldigt... 

väldigt...  

blött i öronen, liksom!  

Vi avslutade badäventyret med att plaska i strandkanten. Kändes lugnare så ;)

- Yes, min boll !!

- Näääeee! Vad hände? Den sjönk ju...  

-  Blurp, blurp, bubbel, bubbel...

- Snart...snörvel...har...blubblubb...jag...blurp, blurp...den!

Jameeen, jösses....

Ja ja, han var trots allt vid gott mod och får han bara några lektioner i simskolan så ska nog det här ordna sig. Se bara på Gusten!

Som en säl glider han ut i böljan...  

och simmar med kraftfulla tag. 

Du är allt en riktig Baddare du, Gurra :) 

I morse drack jag frukostkaffe på altanen. Det var iofs inte lika skönt väder som i går men herre gud, vem bryr sig? Så länge man inte behöver dunjacka så är allt frid & fröjd tycker jag.

Alltså så satt jag ute. Grabbarna var naturligvis med men de låg mer än satt.

När jag gick in för att hämta påfyllning hörde jag plötsligt ett "Goff",  följt av ett "Goff, Goff, Goff". Det var Gusten som med det ville tala om att nu, NU var det nåt som avvek från det normala. Jag skyndar ut för att se efter men hinner bara halvvägs när jag hör Quba gå igång med ett taktfast varningsskall.

Nu får jag lite bråttom och rundar hörnan på huset så att det blir slirspår i altanen, för att upptäcka detta...

En liten pyttig igelkott som förskrämd låg hoprullad bakom huset! 

Medan Gusten "goffade" på behörigt avstånd så gjorde Ymer en närmare kontroll av den lilla taggbollen.

Även Quba tog mod till sig att göra en närstudie.  

När hundarna tystnat så vågade igelkotten försiktigt sticka fram sin lilla näsa.

Sicken sötnos :)

Som ni vet så har liten Ysterkvist piggat på sig betydligt efter operation. Så pass mycket att veterinär Nina tyckte vi kunde plocka bort kortisonet. Det fanns ju  ingen anledning att fortsätta ge honom det eftersom allt det "onda" nu var puts väck.

Sagt och gjort, dosen trappades ner och allt var frid och fröjd.

Tills igår morse.

Då var han dålig igen, feber (39,8) och med uppenbar värk i kroppen.

Förbannat, förbannat, förbannat...  :(

Bara att åka till kliniken för undersökning. Resultatet av detta blev....ja, det blev liksom noll. Man kan helt enkelt inte säga vad som felar honom!

Alla prover man tagit har varit negativa, blodproverna har visat bra värden efter op (man tog dessutom ett nytt igår som inte visade på något onormalt), han äter med aptit, han är bra i magen, kisseriet fungerar utmärkt osv osv.

Så, det FINNS inget som kan förklara hans feber. För mer än att han faktiskt ändå (trots negativt provsvar) har någon form av autoimmunitet.

Herre min dar, kan det vara möjligt att den lille goa Ymer skulle lida av tre (3) olika åkommor? På en och samma gång???

Nu är han åter ställd på kortison.  Efter att ha fått 12,5 mg så sjönk temperaturen inom några timmar till 38,4. Även idag är han feberfri och det märks direkt på honom. Han får en piggare blick och rör sig bättre vilket gör att även en annan blir betydligt gladare och lugnare till sinnet! Framförallt blir jag lugn av att veta att det finns en medicin som hjälper honom.

Så nu vet man det - Ymer MÅSTE äta kortison! Kvarstår bara "Varför?"

Frågan är om man någonsin får veta. Visst kan man ta om alla prover men, som veterinär Nina sa, det är inte säkert att det kommer att ge oss något annat svar än det vi redan fått. Och ärligt, just nu skiter jag i varför. Jag är bara lycklig om jag kan ha en pigg och glad liten Ysterkvist som inte har ont. En liten Ysterkvist  som kan fortsätta att förgylla min tillvaro och vara den kära vän han faktiskt är!

Du och jag, Ymer - vi ska fröjdas tillsammans länge, länge. Visst då?