Jag säger som Fylking; ÄNTLIGEN! Jo, den envisa snuvan har klingat av och jag behöver inte längre gå runt med en hushållspappersrulle under armen. Och det betyder att jag har händerna fria till andra saker, som hundträning t ex.

Igår packade jag in Grabbarna och mig själv i bilen och sen for vi söderut för att besöka Utmanaren i hennes nya hus. Wow, vilket mysigt hus!! Ett sött, rött hus med välklippt appellplan och avancerad kaffemaskin.

"Jag tar gärna en kaffe latte" sa jag. "Men utan latte. Ta mjölk istället" tillade jag. Man vill ju vara liite märkvärdig sådär när folk ståtar med rostfria baristaapparater ;)

Nåväl. Efter fika och husesyn så blev det hundträning. Ymer tränade och Quba tränade och båda skötte sig. Gusten tränade också, bl a "Runda Pinnen".

- Mot pinnen sa du?  Nema problema!

- Du får väl med det här på bild nu?

- Jösses, jag håller ju världklass!!! 

Kan inte annat än hålla med lilla Aktersnurra - han var verkligen duktig!

- Duktig du! Ta kampis!!!!, sa jag och kastade....

Ehh...hmm...ja ja, man kan ju inte lyckas varje gång...

Glad Gusten som till slut fick leka med sin kampis

Sen ville Gusten leka Utställning men det ville inte vi.

- Alltså kolla....värsta hunken!

Vi tog istället fram en rostfri hink och sen fick JonJon leka "Så går jag runt en rostfri hink"

Detta är den rostfria hinken.

Detta är den runtgående Jonjon. 

Detta är den runtgående Jonjons nöjda matte.

Kamp med runtgående rottweiler. Grrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!  

Vid det här laget var vi rejält hungriga och måste äta lunch. Det bjöds på fetaostsallad med kräftstjärtar. Rysligt gott!!

Lunch vid runda bordet. 

En annan sak vi ägnade dagen åt var "Familjeporträtt".

Det gick till så att vi tog en familj, i det här fallet Utmanaren och hennes hundar, de ställde upp sig och sen ankom det på mig att få till ett snyggt foto på nämnda grupp.

- Titta nu in i kameran. Cheeeese, allihopa!

- Du Matte, vart skulle vi titta? 

- Titta där, rakt fram. Ser ni inte kameran?

- Näääee, vi ser INGEN kamera. 

Ja, och så där höll det på en god stund. Man tittade hit, man tittade dit, man lade sig ner, man knep med ögonen och man hade åsikter om bildkompositionen...

- Drägel ÄR en del av min personlighet. Det tycker jag ska synas på fotot!

- Jaha. Då ska det synas att jag kan göra trick med min tunga! Faktiskt!! 

JÖSSES!!!

Trot eller ej, efter sjuttioelva omtagningar så blev det till slut en bild som kunde failas i mappen "Den får banne mig duga".

* * * * * * * *

Tack snälla Utmanaren för din gästfrihet!

Vi kommer gärna fler gånger och vattnar astilben och rullar oss i gräset :)

Nu har jag varit en duktig patient och följt ALLA råd som så välvilligt har givits mig.

Jag har slevat i mig honung. Jag har proppat i mig ost. Jag  har iklätt mig blå kalasbyxor och knaprat vita piller. Jag har duschat varmt och jag har duschat kallt. Jag har smuttat, huttat, hinkat varierande sorter av starka drycker. Jag har provat Kan Jang, Kan Jing, Kan Nån, Kan Själv. Jag har ta mig tusan prövat ALLT!!

Men har det hjälpt?

Inte ett förbenade dugg, kan jag meddela!!!  

Nåväl, det kanske finns hopp. Nya goda råd har nämligen inkommit. Goda och goda förresten, det verkar mera vara bottenskrapet i "rådförrådet" om jag säger så,

men nu är jag så desperat så jag gör vad som helst för att bli frisk!

Okej, nu ska jag se vad här står....

APELSINKUREN

Denna kur är verksam mot allmän svaghet, blodbrist och dålig matsmältning.
Första dagen ätes 1 apelsin, andra dagen 2 o.s.v med ständig ökning, tills man den 25:e dagen förtär 25 apelsiner. Under den därpå följande tiden går man tillbaka med 1 apelsins minskning om dagen, tills man åter är nere i 1 apelsin. Då göres tre veckors uppehåll, varefter kuren göres om två gånger med tre veckors uppehåll mellan kurerna.

Ost hjälper INTE mot förkylning. Nääe, jag snyter mig fortfarande...frääääs!!!!

Jag får googla vidare.

Jag har googlat och googlat. Hela dagen har jag googlat efter ett botemedel mot denna sjukdom from hell. Det borde ju för jösse namn finnas ett piller, en kur, ett vadtusansomhelst som får snoret att förångas. Någonting som gör att man återfår sin forna glans. Eller ja....DET kanske är att önska för mycket....

Jag skulle bli mer än nöjd över ett medel som gör mig frisk och stark. På bumsen!!

Och vet ni? Jag tror faktiskt jag har hittat det. Jojomensan!! Alltså, kan det hjälpa mot halvdöda möss kan det säkert hjälpa mot förkylning :)

Den här veckan har jag skött mina åligganden som den goda medborgare jag är. Jag har slitit i mitt anletes svett  infunnit mig på arbetet och lämnat mitt bidrag till Borgs kassakista. Jodå, även jag tar mitt ansvar när det kommer till statens finanser och det Borg vill ha - det ska Borg få. Absolut!

Jag har även, i min strävan att vara en god hundägare, tagit Grabbarna på promenader.

Lantliga promenader där de kunnat andas hälsosam luft och där de också fått bekanta sig med några lantdjur.

- Titta! utropar jag när vi närmar oss fårhagen....

- Sicken söt liten lammstek! 

Grabbarna håller med och sen slickar vi oss alla om munnarna.

Jag har också avsatt tid för avkopplande kvalitetsmys, för det har jag hört är viktigt.

En sol, en pinne och en altan och man blir...

härligt relaxad!

Dessutom har jag låtit en av Grabbarna följa med till jobbet. Jag har förstått att det är viktigt för deras utveckling att de får kännedom om vad deras Människa gör hela dagarna. Eller i mitt fall, nätterna.

Denna vecka var det Gustens tur att följa med. Glad och nyfiken skuttade han in på jobbet. Hälsade välartat på kollegorna (läs; skällde och hoppade), snokade runt en stund för att sen sätta sig mitt på golvet med ett frågande uttryck "Äter ni aldrig på det här stället?"

Här kunde då kollegan imponera stort på Gusten. Kollegan som är pappa och absolut inte hundägare, hade tidigare på dagen besökt fashionabla Fältöversten och där blivit erbjuden en påse gratis smakprov på hundmat, vilket han raskt tackat ja till.

Och detta enbart med tanke på Grabbarna Grus!

En sån gest gör att man inser att det finns något gott i alla människor. T o m i kollegor!

Det var finfina saker i gratispåsen. Jag menar Ångkokad italiensk köttstuvning, det är inte kattskit det!

Sammantaget tycker jag att jag verkligen dragit mitt strå och burit mitt kors denna vecka.

Vad blev tacken?

Jo, en kraftfull förkylning!!!!!

Så, nu sitter jag här, igen!!,  omgiven av snorpapper, med en näsa som "is no more", med ett huvud som värker och med en kropp som är lika svag som vårisen.

SCHEISSE!!

Bambam och Jonjon är verkligen de små djurens beskyddare.

I veckan hittade de en säck i skogen som visade sig innehålla marsvin. Levande, värnlösa marsvin som någon med berått mod dumpat i skogen.

Här  (Expressen.se) kan du läsa hela historien och går du in på Corren.se så kan du läsa mera.

Utmanaren, du har allt ett par godhjärtade muffenweisrar du! :)