Den här dagen har gått i avbrottets tecken. Ja, morgon förflöt riktigt bra men fram på förmiddagen började det köra ihop sig.

I väntan på hundvakten tog jag mig för att påbörja tvättsorteringen. "Någon" hade nämligen kört maskin efter maskin utan att sen sortera den rena tvätten. Bara lagt den på hög! Misstänker starkt att denna "någon" är Hjalmar. Ja, för själv skulle jag ju ALDRIG vara så slarvig...

Hade precis fått upp ångan då telefonen ringde. Avslutade samtalet då Hjalmar den Misstänkte gjorde klart för mig att han måste ut. Och det på den berömda bumsen!

- En sekunds fördröjning och du kommer att få skura, såg han ut att säga där han stod vid dörren och trampade.

Och så fortsatte det. Hela dagen!

Sorterar - hundvakt kommer

Ut med hundar - veterinär ringer

In med hundar - åka till klinik

Hem från klinik - hundvakt kaffesugen

Dricker kaffe - Ymer kissnödig

Sorterar - båda telefonerna ringer!

Lagar mat - Hjalmar vill in

Äter mat - Hjalmar hungrig

Pratar i telefon - mobilen ringer

osv osv osv osv osv

När jag till slut gav upp försöken att få något gjort och helt sonika satte mig i soffan, DÅ verkade allas mat-och-sov-klocka ha ringt och det blev tyst som i graven.

Men det är väl ändå typiskt!!, tänkte jag men kände ändå inte för att utmana ödet utan förblev i soffan.

 - Finns väl alltid nåt sk-tprogram att glo på, tänkte jag och slog på TV`n.

Det som visade sig i rutan var pixlar, pixlar, lite "Myrornas krig" och mera pixlar. Avbrott i mottagning p g a dåligt väder, med andra ord...

Stärkt efter en natts god sömn, är Ymer betydligt mera "med" idag. God styrfart hade han när han gick ut för att slå sin morgondrill och frukosten slank ner i ett nafs.

Efter att ha fått lite morgongos och bytt ut den struliga tratten mot den bekväma kragen, så sover han nu frukost.

Bra, bra - då gäller det för mig att skynda ut med de andra Grabbarna. 

...att jag hållit er på halstret! Men ni vet hur det kan vara så här på våren, åkern ska plöjas, korna ska mjölkas och brunn ska täckas. Ett jädra sjå, med andra ord!

YMER

Liten tapper Ymer har idag opererats och allt gick enligt plan. Han är sydd, tejpad och limmad efter att man;

1) tagit urinstenarna

2) gjort en ny fistelgång

3) kastrerat honom

Urinstenarna som var 6 till antalet var små men elakt vassa och helt klart av samma sort som förra gången, alltså kalciumoxalatstenar.

Försöket att vidga den gamla fistelgången misslyckades. Den hade helt enkelt växt igen alldeles för mycket så det var bara att fixa till en ny. Lite pyssligt med tanke på den lilla yta där en sån kan förläggas och problemet med gammal ärrvävnad. Men, med en duktig vet som är stadig på hand och har högt betyg i syslöjd så finns den nu där.

De små kulorna med vidhängande påse är borta och skickas för analys.

ANA-provet (det som ger svar på autoimmuna sjukdomar) har ännu inte kommit åter från analys.

Det var en slagen hjälte som jag hämtade, "hög som ett hus" och mycket, mycket trött!! Han ligger nu nerbäddad vid mina fötter. Jag får hålla lite koll för rätt som det är irrar han upp och drogad som han är,  har han INGEN styrsel vare sig i ben eller hjärna ;) Tulle liten...

PAKET

Detta paket, som visade sig vara ett stort, vitt vadderad kuvert,  hämtades alltså igår och Ymer var både ivrig och "på" (annat än idag kan man säga :) och lyckades ganska snabbt öppna detsamma. Däri låg fyra nya paket, inslagna i vackert rosamönstrat papper. Två av dem var till Ymer och sen var det varsitt till Gusten & Quba. Nu tog inte Ymer någon hänsyn till det. Nix!, han lade raskt beslag på alla paketen. När jag lite fint påpekade att två av paketen faktiskt var till Gusten och Quba (för så stod det på dem),  tittade Ymer klentroget på mig.

- Hur ska jag veta det? Jag kan INTE läsa!!

- Nä, det förstås...så tokigt av mig...

Efter att vi bringat ordning i vem som skulle ha vilket paket så var alla nöjda. Alla fick varsitt grisöra - gott, gott, gott!! - och Ymer fick också en leksak, en "draghund" som han blev mycket förtjust i :)

Till A-K

Ymer bugar och säger Tack!

Gusten & Quba säger bara Tack! (de har nämligen inte lärt sig buga)

och jag, ja säger TACK! och sen niger jag (för det gör ju fina flickor :)

Bästa läsare!

Har ni, liksom jag, någongång förundrats över Ymers storhet?  Haft bryderier och ställt er frågor som;  "Hur kommer det sig?" och "Hur är det möjligt?" 

För det HAR ni väl???

Visst har ni, liksom jag, legat sömnlösa och svettiga kastat er av och an i sängen med ett ständigt Hur? Hur? Hur? ekandes i huvudet?

Ja, jag tänkte väl det!

Men då, bästa vänner, kan jag berätta att dessa nätter is no more, ty svaret vi så länge sökt, svaret med stort S, finns att läsa HÄR!

Oh, så skönt att vi alla hädanefter kan få en rofylld nattvila!

Fick en avi med posten igår.

En avi adresserat till Ymer Ysterkvist c/o Larsson.  Jo, det stod faktiskt så! 

Ytterligare ett paket alltså. Måste vara stort, eller i vart fall, skrymmande eftersom Postmästaren inte fick ner det i lådan.

Hur ska jag klara att vänta ända tills måndag? Jag kommer att förgås av nyfikenhet!!

Förbaskat att man skulle jobba just den här helgen! *morr*

och det är Den rebelliska gruppen* som står som segrare! H U R R A ! ! ! 

Jodåsåatt, when the going gets though, the...osv osv

Det har varit en utdragen, och stundom hård strid, detta flerfrontskrig där fienden anfallit från alla håll och kanter. Trots detta har gruppen lyckats hålla ställningarna och t o m gjort räder in bakom fiendelinjer. Visserligen har inte pulsandet och trampandet gjort att fienden lidit någon större skada men för gruppen har dessa operationer hållit stridsmoralen på topp.

- HA, HA! Där fick du allt, din dumma dumma elaka du!! utropade gruppen i kör och stampade och klampade runt allt vad den förmådde.

Lede Fi har mellan varven fullkomligt VRÄKT på ur hela sin vapenarsenal. Då har gruppen fått inta låga ställningar och dra sig tillbaka. Men så snart en form av Eld upphör inträtt så har man fortsatt sin envetna kamp.  

Stridsviljan har varit hög. Mycket, mycket hög!

Inte ens när ytterflankshållare Ysterkvist i slutskedet av slaget, drabbades av sjukdom, sviktade den. Snarare sporrade det de övriga gruppmedlemmar till hårdare attacker. Och framgångarna lät inte vänta på sig! Meter för meter lyckades gruppen vinna terräng.

Den, vid det här laget,  ganska utarmade fienden blåste till reträtt och det var nu som gruppen beslöt att nyttja sitt ultimata vapen (för som Hagbard den Förskräcklige säger "Det gäller inte bara att besegra sin fiende, man bör förnedra honom också") -  man PINKADE helt enkelt på de sista spillrorna av fiendens här!!!

Morsning och Good Bye, liksom.

Så nu har gruppen återigen FULL kontroll över Skogens alla stigar. I fred och harmoni kan vi åter strosa på "egen" mark. Och fienden, den Vita Vintern, har fått retirera långt, lååååångt bort.

Vilken lycka, vilken glädje!! :)

---------------------------------------------

* Gruppen har föjande medlemmar;

General Ymer "Släpp ingen djävul över bron!"  Sandels

Sven "Ett dåligt huvud har han nog, men hjärtat det är gott"  Quba

Gurra "Han kysser och han nafsar häl med samma varma själ"  Gulneff

Lena  "Och något tålte hon skrattas åt..."  Svärd

Idag var det dax för ett snabbt besök på veterinärkliniken. Eller så snabbt blev det inte för många i personalen vill hälsa och klappa på Ysterkvisten. Och Ymer var inte sen att ta tillfället iakt att riktigt få "tala ut" om allt elände som varit. Uj, så han knorrade och morrade och gnydde och pussades!

Alltså, den jycken VET att dra nytta av situationen, han! :)

Den egentliga anledningen till besöket var att ta ett nytt blodprov som till min STORA glädje visade UA! Nu blir det operation på tisdag nästa vecka och sen står det nog inte på förrän Ymer är i form igen. Jädrar vad jag ser fram emot det!!!

När jag ändå var på kliniken så passade jag på att miljöträna Qubanen. Jag hade ställt i sinnet att vi skulle öva "Stå på våg" och jodå...det gick väl...bra.

Själva vägandet, alltså. Men det var vägen till vågen som blev något ryckig, om jag säger så. Först två sidohopp, sen en klockren totalvägran vid dörren. Det blev till att slå en volt och sen på´t igen! Och se på tusan, nu kom vi in genom dörren.  Men med en gångstil som klinikpersonalen förmodligen aldrig skådat förr. Inte hos en schäfer iaf.

Jösses, vad ska det bli av den hunden??

Nåväl, några pluspoäng kammade han iaf hem idag genom att göra ett bra uppletande. För att inte tala om alla poäng som hans söthet renderade ;)

Jag är inte bara hundägare, jag är postlådeinnehavare också och idag låg det i nämnda låda ett brev. Ett brev adresserat till mig. Och Ymer.

Jag förstod direkt att avsändaren till detta personliga brev inte var a) skatteverket, b) försäkringsbolaget eller c) barnavårdsmyndigheten (eftersom den inte ens existerar!) utan att det här rörde sig om något helt annat.

Med ivriga fingrar sprättades kuvertet.

Kortet till mig lästes av mig.  Kortet till Ymer lästes också av mig (här ger jag er läsare möjlighet att själva lista ut varför...) men snaxen som bifogats, de fick Ymer mumsa på alldeles själv! :)

Alltså, Postverkets gamla slogan att "Ett brev betyder så mycket"   - DEN är i högsta grad sann!

**********

Tack snälla, snälla, snälla Irene!

Av sån vänlighet, sån omtanke blir man glad. Varm och glad ända in i hjärteroten!

 Ymer låter hälsa att Huliganen, han känns som en rekordelig grabb! :) 

En stor & varm kram från oss båda!