Kåseri av Claes-Göran Sandblom publicerat i Hallands Nyheter.

* * *

Mitt liv med hund

Jag känner att det är dags att KOMMA UT. Ni vet komma ut ur garderoben som den där diplomaten gjorde. Diplomater brukar inte läcka. Han väntade tills han var över 80 med att berätta sitt livs innersta hemlighet. Den hemligheten kände hela världen till.
   Diplomaten tycker om att klappa unga män.
   Jag är ingen diplomat. Men jag vill göra likadant, bekänna. Min drift riktar sig mot hundar.
   För att få smeka en jycke kan jag gå omvägar.
   Att korsa gatan bara för att klia en vovve under hakan tillhör nog inte det normala.
   Mina föräldrars första hund hette King. En dräglande boxer. Han bredde ut sig i sängen vi sov i, han och jag. Som en annan kung. "Spela inte king", tänkte jag.
   Jag hämtade farsans hammare och drämde till honom i huvudet. King alltså, inte farsan. Jag var fem. Och vovven var snäll.
   Råsopen fick honom att slicka mej i ansiktet. Han tyckte väl att jag uppträtt valpigt.
   Senare i livet fick Ulla och jag fred i vårt hus, eller Fred som han hette. Vi gick två valpkurser, men lärde oss inte ett smack.
   Han nosade honorna där bak så att jag rodnade.
   Hans sexaptit tog på krafterna, mina. Han borde gått ett tolvstegsprogram för sitt sexmissbruk. Så fort en hona närmade sig gav han upp ett trånande läte.
   Tikarnas mattar misstänkte fel individ och gav mig en nedsättande hård och sekundsnabb blick ur ögonvrån. Sedan skyndade de snabbt vidare.
   Det var inte JAG, det var HAN DÄR, Fred, var något jag tänkte men aldrig hann ropa.
   Fred älskade det täcka könet.
   Tikar ville han jucka. Hanar hatade han. Dem skällde han ut efter noter. Stora som små. I städerna ekade det mellan husväggarna.
   Därför var god framförhållning viktig när vi var ute på stan. För att hålla koll vilket kön det var på alla jyckar som närmade sig.
   Ibland slutade det med förvirring. Som när vi var på Kungsgatan i Göteborg och en matte närmade sig med en hund i kopplet. Kärlek eller ilska, det berodde på om det var en hane eller hona.
   Historien är garanterat sann. Från långt håll ropade jag:
   - Är det en hane?
   - Hur vet du det? svarade kvinnan.
   - ÄR DET EN H A N E ?
   Då svarar hon:
   - H u r kan du veta att min man heter ARNE..?

* * *

Rånad på både hund och pengar - läs här!

Klona sitt husdjur; där går väl ändå gränsen! - läs här!

Hunden som leker patient - läs här!

Hund anmäld för tjänstefel - läs mera!

Inredningstrender rör även jycken - läs här!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

               Detta, mina vänner & bekanta och nära & kära, blir det sista inlägget i Ymer & Co.   I snart fem års tid har jag skrivit i denna blogg men nu känner jag att det är dax att avsluta. Jag vill från mitt hjärta tacka alla er s...

  Hem till mig leder ingen motorväg. Nix, här pratar vi krokig grusväg. Och kör man grusväg så går det ju inte så fort och det är bra för då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen. Som rådjur, harar och älgar t ex.   Men ibland får man ...

    - Tja! Kan du leken Tafatt? Det går ut på att du springer och vi ska jaga ifatt dej. Fast vi kör en i taget så att du ska ha en chans, he he he     - Du menar så här?       Sen blev det ett kutande och ett springande så de...

  "Mitt sommarloooov, vad jätteskönt mitt soooommarlov ska bli..."     Nu sjunger väl inte Grabbarna precis.  Och inte har de lov heller men glädjen de känner över att sommaren är här (det står det iaf i almanackan) det kan man inte ta mi...

  Först såg det ut...   så här.   I nästa minut (nåja, kanske inte bokstavligen då ;) såg det ut...     SÅ HÄR ! !     Ohh, vad det blev fint!   Toppar man dessutom med en vätte...   ja, då blir det ju helt makalöst...