Så var då årets Vätteläger avklarat och ska man sammanfatta det med några få ord så blir det nog;

Varmt - Ännu varmare men framförallt Roligt!

Samling torsdagkväll för genomgång med instruktören Cina och direkt på fredagmorgon bar det av till den riktigt stora och djupa spårskogen.

Alltså den spårskogen som man kommer till om man åker till Småland, tar av vid soptunnan, håller vänster i Y-korset, följer stranden, genom kohagen och sen åker tills vägen tar slut...

Fredagens upplägg var att alla skulle gå sina egna spår till hundarna och sen skulle instruktören gå med och titta på alla hundarna. Så även på Ymer.

Hans spår var på cirkus 600 meter (svårt att uppskatta exakt där ute i djupa och lite bergiga skogen) drygt 3 timmar gammalt och med en slutapport.

Till saken hör att strax innan jag skulle gå med Ymer så ville jag följa med och titta på en av de andra hundarna när Gusten (som numer går under namnet Houdini...) lyckades ta sig ur buren i bilen och glatt kom rusande efter mig... *suck*.

Det blev till att gå tillbaka med den lille utbrytarkungen, lasta in honom i bilen och NOGSAMT stänga till bakluckan. (Bakdörrarna var öppna så det gick ingen nöd på honom på så sätt)

Tog med Ymer som nu stod på tur och traskade iväg till påsläppet. Tog även med en vattenflaska och Ymers älsklingsgrej; ett gummidäck!

Ja, inget riktigt däck förstås utan mer modell leksaksdäck.

Nu bar det sig inte bättre än att min magväska som brukar följa med på såna här läger låg hemma i garaget - urstädad ur bilen i samband med "Jakten på den obeskrivliga stanken". Attans oxå - hur skulle jag nu få med mig alla grejer?

Jo, jag skulle ju ha instruktören med mig så jag frågade lite fint (?!?) om inte hon kunde tänkas bära på vatten och däck, å se, det gick bra!

Nåväl, efter ett struligt påsläpp så kom vi iväg. Ymer jobbade sig framåt i spåret trots att det var hett som i en bakugn och torrt som bortre Sahara när instruktören plötsligt utbrast;

- Det kommer en lös hund!

Jag vänder mig om och vem ser jag ? Jo, Gusten....

Jaha - vad gör man då när man står där mitt i skogen med en extra hund och man redan har:

1 hundförare med vidhängande spårhund

1 instruktör som har som tillikauppgift att sköta snitselnedtagningen och som även håller i

1 vattenflaska och

1 gummidäck???

Jo!

Man knyter fast extrahunden i slutet av spårlinan - klurigt tänkt av dig, Cina :) - å sen fortsätter man spåra!!

Så genom skogen förflyttar sig nu:

1 mycket målmedveten spårhund

1 förhållandevis pigg hundförare som lite löst håller i spårlinan

1 flåsande, stretande extrahund

1 snitseldraperad, något uppvärmd instruktör som dessutom fortfarande bär på

1 vattenflaska och

1 gummidäck.

När vi börjar närma oss spårslutet så är Ymer trött. Mycket trött. Men det är gott gry i den grabben så efter en liten vätskekontroll så spårar vi vidare men nu får han frispåra.

Då hörs det plötsligt från instruktörern:

- Om du inte ens har en spårlina att hålla i så får du banne mig ta vattenflaskan själv!

Ja, kära värld så det kan bli en fredag i spårskogen :))

Från vänster instruktören Cina, Yvonne med Racke och Kristina med Myra.

Här sitter delar av spårgänget efter fredagens spårning.

Måste ge en stor eloge till instruktören som så tappert följde mig i hasorna!

* * *

För dig som undrar om Ymer hittade slutapporten så är svaret ja!!  Enligt mitt förmenande så gjorde han ett KANONJOBB i detta spår!!!

För dig som undar hur Gusten kunde ta sig ur både bur OCH bil så ska jag berätta den historien vid ett annat tillfälle. Eller hur, Karin ???  :-))

* * * 

Fortsättning följer.....