Jag lovade ju lite bilder från helgen men först; dagens besök hos frisören.

Jag kom några minuter före utsatt tid. Frisören höll fortfarande på med kunden före, en kvinna i obestämbar ålder.

Jag slog mig ner i väntfåtöljen för att göra just det. Vänta, alltså.

Kunde inte låta bli att lyssna lite till kvinnans prat. Först med ena örat, sen med båda öronen men strax var hela jag som uppslukad av kvinnan ifråga.

Herre jösses, vad hon kunde prata!

Från priset på korv i Norge till de rika i Danderyd som (enligt henne) var bättre ekonomiskt sinnande än vi andra dödliga, till att pengar nog borde investeras men att hon inte visste något om det men hon hade hört talas om det.

 - Ska hon aldrig andas? tänkte jag. 

Men icke! Hon bara malde på. Via investeringar gled hon obekymrat över till att berätta om när hon besökt en bekant i Halland som för övrigt hade en släkting som ramlat ur sängen och brutit lårbenet och som blivit ordinerad att bära kuddar på höfterna för att det inte skulle hända igen. – Var är vi egentligen på väg? avslutade hon

 -  Ja, det undrar jag också, tänkte jag som tappat tråden någonstans mellan Halland och lårbenet.

-  Men nu måste hon väl ändå andas? var min andra tanke.

O nej, o nej hon fortsatte i samma malande tonläge OCH på samma utandningsvåg. Från lårbensbrott bar det av mot grön mussli och fördelen med att äta älggräs osv osv osv

 -  Men andas människa – andas!!! 

Först nu insåg jag att jag bevittnade ett medicinskt under.

 F a s c i n e r a n d e ! ! !

När hon betalat och gått satt jag, fortfarande helt tagen,  kvar i väntfåtöljen som en jourhavande fågelholk. Frisören kom fram till mig och med ett snett leende sa han;

- Jo…hon är läkare.

Ehumm??????

Nu måste jag ha mig en kopp kaffe och eftersom jag inte är någon läkare, måste jag nog andas lite också :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

               Detta, mina vänner & bekanta och nära & kära, blir det sista inlägget i Ymer & Co.   I snart fem års tid har jag skrivit i denna blogg men nu känner jag att det är dax att avsluta. Jag vill från mitt hjärta tacka alla er s...

  Hem till mig leder ingen motorväg. Nix, här pratar vi krokig grusväg. Och kör man grusväg så går det ju inte så fort och det är bra för då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen. Som rådjur, harar och älgar t ex.   Men ibland får man ...

    - Tja! Kan du leken Tafatt? Det går ut på att du springer och vi ska jaga ifatt dej. Fast vi kör en i taget så att du ska ha en chans, he he he     - Du menar så här?       Sen blev det ett kutande och ett springande så de...

  "Mitt sommarloooov, vad jätteskönt mitt soooommarlov ska bli..."     Nu sjunger väl inte Grabbarna precis.  Och inte har de lov heller men glädjen de känner över att sommaren är här (det står det iaf i almanackan) det kan man inte ta mi...

  Först såg det ut...   så här.   I nästa minut (nåja, kanske inte bokstavligen då ;) såg det ut...     SÅ HÄR ! !     Ohh, vad det blev fint!   Toppar man dessutom med en vätte...   ja, då blir det ju helt makalöst...