Det blev spårträning idag. Ymer & Gusten fick varsitt skogspår med sex apporter av varierande material - trä, plast och tyg.

Ymers spårbörjan gick dessutom ganska brant uppför ett berg (allt för att få den ivrige vätten att slå ned på takten) och sen gick huvuddelen av spåret på berghäll och vitmossa. Han löste uppgiften galant och plockade alla apporter! Lilla Ysterkvist, du är väl för duktig!!

Gusten han spårade som en gud idag  - lugnt och metodiskt -  och den spetsvinkel som jag trodde skulle vålla problem, gick som på räls!!

STOR guldstjärna till dig, Gurra!

Quba, som inte kommit så långt i sin spårträning, fick två korta, raka spår.

Men honom har jag tränat så att vad vi än ska göra för näsarbete så är startsignalen att jag sätter mig på huk bredvid honom, böjer mig ner mot marken och börjar sniffa & vädra. Ganska ljudligt också!

Det är väl tur att man inte är på allmän plats och gör dessa övningar. Folk skulle ju tro man var fullständigt förvirrad :)

Idag gick starten ovanligt bra. Jag hann inte mer än huka mig bredvid honom så gick hans näsa igång! Yes - ibland blir man bara sååå glad :)

Efter en sån bra arbetsinsats av alla tre så blev belöningen att få sträcka ut på ängen. Å det uppskattades, kan jag säga :)

Efter att hundarna fått sitt och Quba var återbördad till barndomshemmet,  skyndade jag vidare för att inte missa lunchen hos A & P.

Det bjöds på rostbiff och potatissallad samt kaffe och bulle.

Tack å tack, snälla ni!

Nu har Grabbarna slagit omkull sig i gästsängen. Ser inte ut som de kände för nån längre kvällspromenad  :) Det är bra, då kan jag ägna kvällen åt att planera inför nästa vecka.