Nu inför kvällens lilla rastningsrunda så gav Ymer från sig ett litet uppfordrande glädjeskall :)

Tänk att en sak som man tidigare lagt ner ett jäkla jobb på att tygla, en sak som både skapat frustration och irritation, det är nu det ABSOLUT vackraste ljud man kan höra!!!

Vilken lycka, vilken glädje! Känner mig nästan tårögd...

Fan, jag tror jag blev religiös...

...en liiiten ljusning i Ymers status idag.

Han var lite piggare när jag hämtade honom på kliniken igår. Han gav t o m upp ett litet glädjeknorr när han såg mig :)

Idag har han ätit sin frukost och han har inte direkt någon feber. HURRA för det!!

Fortfarande rör han sig sakta och försiktigt men jag tycker mig kunna ana en något piggare blick och ett uns större intresse för sin omgivning än tidigare. 

Just nu ligger han och sover men även här tycker jag mig se att det är en annan typ av sömn. Det känns som den är mer avslappnad och lugn än tidigare.

Herregud, det känns som jag griper efter halmstrån här... tunna sådana. Och det är möjligt att det bara är hjärnspöken men va´tusan...jag måste ju TRO att vi kommer att greja det här. Att medicinen (Canidryl och Ronaxan) är precis det som ska få allt att vända.

När jag tänker efter så tror jag inte. Nej, jag har BESTÄMT att vi ska greja det här.

Jag har telefonkontakt med vet och imorgon ska hon kolla med labbet om det är möjligt att få en snabbanalys på borelia/ilichia-provet. Det vore jäkligt skönt att få besked om det faktiskt är en infektion som ligger bakom hans dåliga blodvärden. Inte för att han blir frisk av det men det är alltid bättre att veta än alla dessa om, kan vara, troligt osv.

Nu ska vi pigga upp oss med lite färgglada påskris och solgula liljor. Och på tal om att pigga upp -

Tack snälla, snälla ni för alla hälsningar!

Ni ska veta att det känns gott att få stöttning!!