Nu ska jag avslöja varför man först bygger en altan och sen sågar hål i den. För ni kommer väl ihåg hålet?

(Ni som behöver friska upp ert minnet , läser lämpligen inlägget "Något mer handfast"  innan ni fortsätter)

Ni andra som kan ståta med ett oklanderligt minne, kan fortsätta läsa detta inlägg.

Så till själva avslöjandet...

Jo, Larsson hon sätter sina medmänniskors hälsa i första rummet. Jojomen, sån är hon! Och för att inte de medmänniskor som mot förmodan vill komma och hälsa på i det Larssonska hemmet, ska drabbas av olycka genom att  i villan & vallan trilla ned från altanen, så projekterade Larsson ett staket.

Nå, vad tycks? Blir det inte fränt, så säg? Nu är det ju inte färdigt, det ska ju fixas och målas och så men ni kan väl ana slutresultatet, visst då??? :)

1:e kvalitetskontrollant Ysterkvist fick ligga i för att övervaka att jobbet gjordes enligt plan.

- Hallååå personalen!!! Nu får ni allt köra igång...  

- Å håll ordning på verktygen, det säger jag bara!!

- Hörrudu, har du körkort på den där måttpinnen?

- Det e nog säkrast att jag kollar!

- Inge´fusk nu! Du vet - jag håller koll..... H E L A  T I D E N ! ! !

- Ja, ja - ser ju ganska rätt ut...

- Du, hör upp! Om det här inte blir bra kommer Morsan bli rätt kinkig och DÅ blir det inte roligt! För NÅN av oss!!!! 

- Meeen!!! Sa jag inte att ni skulle hålla rätt på verktygen? VA??

- Read my lips - V.E.R.K.T.Y.G.E.N  ! ! ! ! ! ! ! !

- Nu tar jag rast men brorsan hoppar in och "vickar". Bara så ni vet!!

- Flämt, det DÄR var nästan i värsta laget!! Fösa kor är ju inget i jämförelse med detta....       

Quba säger;

- Min stövel & jag, vi har det fint vi.

- Jodå, fint har vi det, min stövel & jag   

I gårmorse när jag kom hem så hade någon pyntat min gran.

Måste ha varit slitigt för vem det nu än var, att få till allt det där bara över en natt!

Undrar vem det kan ha varit? Jag tror inte på Hjalmar för så händig är inte han. Inte så tålmodig heller för den delen. Nä, jag riktar alla mina misstankar mot den här individen...

Jamen, se själva! Det är ju liksom stämplat SKYLDIG! över hela uppenbarelsen.

Snart ringer det ut från det här arbetspasset. Ska bli skönt! Känner att jag inte riktigt har tid att jobba. Och då menar jag, jobba på jobbet. Nej, jag har ju jobb hemma så jag klarar mig ;)

De senaste dagarna har jag bl a målat en spalje. Och det har tagit tid, ska jag säga. Kan inte begripa att det kan finnas så många sidor på en rund stång!!!

Före och...

...efter!

När jag nu ändå är i civilisationen där tekniken fungerar klanderfritt så kör jag på.

Märkligt egentligen det där med teknik.

Varför, jag undrar bara VARFÖR fungerar allt sånt mitt i city där man endast är en frimärksbredd ifrån andra människor? Det är ju liksom inga problem att kommunicera helt manuellt. Skulle man mot förmodan vara ensam i sin stadslägenhet räcker det ju att  öppna fönstret och ropa för att få kontakt.

Hemma hos mig lönar det sig föga med öppna-fönstret-och-skrik-metoden. Inte om man vill ha kontakt med mänskligheten iaf...

Nä, det är nog bara att gilla läget och köra på medans det är "drag i linan".

* * * * * *

- Vad säger ni Grabbar, är det inte dags för en inomhusbild från vårt nya hus? undrade jag häromdagen efter att kvällsvarden var uppäten.

- Whatever...suckade Grabbarna och grupperade sig oengagerat framför soffan.

- Men..kom igen då! Ni kan väl åtminstone försöka se lite alerta ut, bönade jag.

- Whatever...stönade Grabbarna och gjorde mödosamt en omgruppering.

Det blev inte bättre än så här, kan jag meddela. Suck....

En som däremot var väldigt engagerad, var Hjalmar. Han åmade och kråmade sig framför kameran som en värsta kändiswannabee.

- Fota nu då,  för här kommer min Guuuud-så-gullig-jag-är-pose!! 

- Å här är min Guuud-så-trött-jag-är-pose. Fick du med den??

- Jaha, och vad är det där då? Din Guuud-så-du-snarkar-pose, kanske.

Ibland måste man koppla av också. Göra annat liksom. Som i onsdags då jag var på  Kenth Svartbergs förläsning. Temat var - håll i er nu! - HUNDAR!

Kenth är ju otroligt underhållande som föreläsare och dessutom fick man sig en och annan Aha-upplevelse. Konstigt egentligen, att man efter snart 30 år med hundar fortfarande lär sig något nytt!

Fast....det kanske inte är så konstigt, sa hon och kliade sig i sin blonda kalufs ;)

Igår söndag var också en sån där koppla av-dag. Syster kom på besök och vi satt på altankanten och dinglade med benen och njöt av septembersolen. Till detta dracks det kaffe med morotsmuffins. Syndigt gott!

När vi dinglat färdigt så tog vi en sväng i storskogen.

Där lyste det rött av alla lingon...

...och syster drabbades av plockbegär!

Ymer iakttog syster med stort intresse! För DET har han lärt sig, plockas det av människor är det (oftast) ätbart.

Så Ymer provsmakade...

och provsmakade...

och kunde konstatera att lingon - det gick alldeles utmärkt att äta!

Gusten iakttog också bärplockandet men med  viss skepsis...

Och efter att ha provsmakat gav han omdömet: B L Ä Ä Ä, S K I T S U R T ! ! ! !  

Quba visade inget intresse för varken lingon eller plockningen av desamma. Han var fullt upptagen med att...

Ehh????????...Hmm, alltså han var fullt upptagen. Punkt.

Eftersom nu tekniken lever sitt eget liv så blir det minst sagt, ett sporadiskt bloggande. Jag SKA ta tag i detta - men inte just nu! Nä, nu har jag annat för

mig. Jag är nämligen väldigt upptagen med ännu fler byggprojekt på mitt lilla hemman.

Inte så att det är jag som gör själva jobbet. Nä, det sköter andra om, men eftersom jag lever efter devisen att; Förtroende är bra men kontroll är bättre, så måste jag ju vara med och lägga min lilla näsa i blöt!

Här har min egendesignade hundgård börjat ta form.

Det var en gång en hel altan. Nu är det en altan med hål i. Kan DET ha varit min idé?

Det byggs inte bara nytt, det rivs också. Jodå, så kan det gå när man inte har bygglov...

...och det hade inte de getingar som huserade i detta bo!

Vi trivs galet bra, jag och Grabbarna på nya stället! Vi har trampat upp nya stigar, vi har spanat in nya svampställen och vi har provat nya spårmarker. Jag & Quba har också provat en nya cykelrunda. Att cykla är kul, tycker Quba. Bara inte cykeln är med...

Vi lyssnar ofta på tystnaden också. Framförallt på morgonen. Det är liksom så tyst så...jaa, så tyst att det inte hörs någonting! ;) Men det brukar ordna till sig med det framåt dan för då kommer Byggare Bob med hantlangare och sätter trumhinnorna i gungning. Det hamras och det spikas. Det bankas och det sågas. Och det körs med vinkelslip!

Viiiooomm, viiiiiiiioom...  

Bäst att sätta på hörselkåpor, tycker Gurra

Quba vill också gärna ha hörselkåpor men inte så mycket för att stänga ute otäcka ljud. Nä, han tycker bara det ser fränt ut!

Ymer han ger attan i höselkåpor och lägger sig på behörigt avstånd från allt oväsen och drömmer sig bort. Bort till Landet där hundar får äta så mycket de vill ;)    

När nu marknaden är fylld med teknik som ska göra vardagen lättare för mänskligheten så kan man ju inte annat än öppna sin plånbok, betala och känna stor tacksamhet över att man får ta del av detta.

Vilken fröjd att ständigt kunna vara uppkopplad, mobil och anträffbar var tusan man än befinner sig! :)

Så - för att uppfylla önskan av att bara vara ett Klick! från kontakten med den stora världen så släpade jag hem ett stycke laptop med vidhängande mobilt bredband och ett stycke telefon av senaste snitt. Båda komponenterna var av det superduper galet snabba varianten och leverantören talade sig varm för att det skulle fungera överallt. Och då med betoning på Ö.V.E.R.A.L.L.T

Finemang!

Vilken lycka, nu skulle jag kunna blogga, surfa, ringa, messa oavsett om jag satt i soffan eller gick i skogen.

Kärringen Larsson var bara såååååå uppgraderad!!!!!!

All hemburen teknik packades upp, instruktioner lästes och installation gjordes enligt konstens alla regler och vad hände?

Tja...låt mig uttrycka mig såhär;

Om kartan inte överensstämmer med verkligheten så är det kartan som gäller, heter det ju inom det militära. Så heter det INTE hemma hos Larsson! Nä, hemma hos Larsson är det den krassa verkligheten som råder och den ger blanka fan i vad eventuella leverantörer av snabba mobila bredband säger. Hemma hos Larsson blir bredbandet varken mobilt eller snabbt.

Det hände med andra ord, inte ett smack!!! :(

I nedförsbacke och med hemlängtan, visade det sig att jag som bäst kom upp i 0,02 Mbit.

NOLL KOMMA NOLL TVÅ MBIT!!!!!!!!!!!!!! 

Herregud, en snigel framstår ju som rena Formel 1 i jämförelse.

Jävla skitteknik, säger jag bara :(

...är noga med vilka byxor man tar på sig på morgonen då kan det hända att man kommer hem med en sån här...

Himmel & plättar så det kan gå ;)